icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
44-årig kvinna som sakta men säkert har lagt på mig kilo för kilo. Med jämna mellanrum får jag för mig att ta tag i mitt liv och göra en förändring, men jag vill ändå inte kalla mig för en jo-jo-bantare. :-)

Jag är långtidssjukriven sedan 5-6 år tillbaka (usch vad tiden går fort), men är nu så sakta på väg ut i verkligheten igen. Ytterligare en orsak till att jag inte vill se ut så här. Arbetar nu 50% och är "tvungen" att vistas ibland folk. =)

Det är egentligen inte särskilt svårt att gå ner i vikt (men tyvärr har jag alltid tyckt att det ät tråkigt), det svåra är att hitta ett sätt som fungerar på lång sikt. Jag behöver hitta en metod som jag kan leva med i resten av mitt liv.

Nu har jag kommit en bit närmare mitt mål och har kompletterat min presentationsbild. Har nu (feb 2011) 5kg kvar till "normalt" BMI.

Hmmm... en uppgång efter sommaren (så ovanligt!) - nya tag!
13 september 2010 13:40
2

Jag är inte så aktiv

här inne.

Det händer mycket i mitt liv just nu, så detta har inte prioritet ett. Men jag saknar att inte läsa era bloggar och blir jätteglad för de små meddelanden och peppningar som jag får av er.

Tack alla underbara!

Vikten då? Jo jag står still, men har ju inte ansträngt mig, och väger mig inte så ofta. Jag hade en period när jag vägde mig varje morgon, vikten pendlar upp och ner med ca 2kg mellan högsta och lägsta. Alltså fullständigt normalt, och betyder ju egentligen att jag står still. (Tänk på det när ni får panik för att ni gått upp ett kilo jämfört med förra veckan!)

Jag äter mindre nu när jag verkligen smakar på maten och inte bara skyfflar in den. Middagen är svårast. Jag har märkt att jag har en ful ovana, som naturligtvis sitter långt in i hjärnan och förmodligen är något psykologiskt.

Jag skyndar mig att äta, så att jag skall få i mig så mycket som möjligt innan jag blir mätt. (Ni vet den där fördröjningen...)

Man kan ju fråga sig varför. Varför äter jag? Jo för att få näring och energi. Och naturligtvis för att är gott.

Mättnadskänsla är naturligtvis kroppens sätt att säga att nu har den fått vad den behöver. Kruxet är ju att känna skillnaden mellan hunger, sug och att äta bara för att det är gott eller av vana. Men detta går bättre och bättre. Men i bland glömmer jag, helt enkelt.

Ha det gott, allihop!

Frukostmackan

Kommentarer

  • 13 september 2010 19:43
    Åh, jag vet precis vad du pratar om. Jag har också fördröjd mättnadskänsla. Det gäller att bli vaksam och uppmärksam på sig själv. Men det som du märkt, det går bättre bättre... Lycka till Vivan
  • 13 september 2010 19:56
    Jag känner igen det där - jag åt för att hinna få i mig det goda innan övriga familjen glufsade i sig! Ja jag skriver åt, för jag har börjat lära mig att ta lagom portioner =) Det känns väl härligt att vara medveten om vad man gjort för tokigheter o börjar ändra på sitt beteende! Peppkramar till Dig!! =)

Logga in för att skriva en kommentar.