Ibland blir man lite ledsen...

Ledsen när man ser att de allra flesta besökarna på denna sida är kvinnor. Att många väljer olika svältdieter för att gå ner i vikt. Att man straffar sig själv genom att äta ännu mindre när man slarvat (för slarva kommer man göra) Att många verkar ha en relation till man som beskrivs med ord som skam och skuld. Att mat sällan är förknippat med njutning utan ett nödvändigt ont som har gjort en tjock och som man numera har någon slags hatkärlek till. Att vägen till lycka är att gå ner de där överflödiga kilona, helst så snabbt som möjligt. Alla är vi olika, vi fungerar på olika sätt och vi väljer också olika sätt att handera vår övervikt och hur vi ska bli av med den. Det är upp till var och en. Själv gick jag ner mycket i vikt med Itrim (pulver och sådant) i början av förra året och det funkade då, men det var svårt att hålla den nya vikten när man så småningom började falla in i gamla vanor. Men jag blir ledsen av att läsa så många skuld- och skamtyngda blogginlägg. Kanske borde man ställa sitt val av diet eller metod i förhållande till om man är glad, lycklig, tillfreds. Mår man bra inombords så tror jag att det är lättare att förändra och påverka utsidan. Lev väl, ta hand om er!

Kommentarer

24 januari 2013 10:16

LadyG

Ja, jag tror utifrån egen erfarenhet att det blir lättare att hantera vikten och maten när man bearbetat anledningarna till varför man mår dåligt. Vikten är oftast bara ett symptom, inte själva orsaken.
24 januari 2013 10:35

lflickan

Ni skriver så mycket bra båda två. Jag håller med er om det hela.
24 januari 2013 10:52

gittan52

Så sant, så sant!
24 januari 2013 11:31

thea77

Sant sant.. Dessutom kan jag skriva under på det LadyG skriver. Jag var tvungen att bearbeta orsaken som gjorde att jag gick upp i vikt, jag hade inte varit överviktig speciellt länge och visste anledningen till att det blev så och först när jag kommit vidare och hittat en väg i livet som funkade så klarade jag av att ta tag i vikten.
24 januari 2013 14:13

okunnig

jag kan också bli ledsen när man läser vissa inlägg. men det måste få vara okej att känna skuld och skam. det är en del av processen. när ja gick från 90 till 70 började jag förstå vad ja hade gjort med mig själv och då blev det en riktig känslostrom. må väl! kram
24 januari 2013 15:22

Bubbeli1

Läste ditt blogginlägg Okunnig, och det är klart att det är en känslostorm och att det kan innebära skuld och skam att när man förstår vad det är man utsätter sin kropp för och hur det kunde gå så helt fel. Det som kan göra mig ledsen här är att en del har så hårda krav på sig själva, att äta så få kalorier att de lär gå hungriga varje dag och så fort de äter mer än så (vilket är förståeligt eftersom kroppen skriker efter mat) blir varje "snedsteg" till skam och mat = något av ondo.

Logga in för att skriva en kommentar.