icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
28 december 2009 08:35
2

Fail

Ja så kom dagen igår när man inte kunde stå emot, blev sugen på allt, är ju i Stockholm hos min sambos far + sambo. Matvanorna omkullkastas. De äter inte som vi. Bara när de är hungriga, och inga fasta tidpunkter, nu kan jag inte skylla på det, för det är mitt egna fel att jag inte lagar till mat själv när det ska ätas. Detta tryckte jag i mig igår: Fil med banan nötter pizza (var en megastor, gav bort två bitar, åt resten, blev proppmätt, hälften hade varit med normalt att äta) cola zero, mjölk 3 chokladbollar kladdkaka med grädde en 90 g hamburgare (fr. Sibylla) Fy för att läsa vad jag ätit. Mår illa, bokstavligt! Trodde faktiskt inte att jag skulle faila på detta vis. Trodde jag var starkare. Och det var fan inte gott ens, det enda som inte kändes äckligt att äta var hamburgaren, den var faktiskt god. Pizzan var inte alls god, ändå tryckte jag i mig så mkt, jag är sån att jag gillar inte att lämna mat på tallriken när jag betalat för det. Nej nu känns det som att man kommit i en rejäl svacka. Skit, skit, skit!!! Och det är ju som det säger, nu känns det som om man bara kan fortsätta, vet att det kommer slinka ner skit idag med. Sen på onsdag får det vara nog. Jag skyller allt på potatisen på julafton, det satte igång mitt sug, jag tänkte skita i det, men min morbror gjorde den mest för min skull, för jag säger han gör världens godaste och man vill ju inte verka otacksam. Kommer få det mkt jobbigt på onsdag, hade värsta sockerkicken igår, betedde mig mkt märkligt enligt sambon. Sen var ju dagen oundviklig tänker jag med, är det verkligen möjligt att aldrig trilla dit, säg på ett år, ska man aldrig unna sig ngt? Nu tror ju jag att jag gått upp minst 2 kg eller mer, vilket inte borde va särskilt sannolikt. Jag tänker såhär att när man är nere på sin idealvikt så kan man nog unna sig en gång i veckan, dvs om man kompenserar det med regelbunden träning. Som jag räknar med att ha kommit igång med då. Hur tänker ni ? Ibland undrar jag för vems skull man går ner, givetvis är det för min skull, jag vill vara smal, kunna handla alla kläder jag vill, men klart man gör det för andras med. Det kan man inte förneka, man vill vara fin för andra. Ja att jag ska väga 82 1 januari kan jag iaf glömma, efter detta svullande, Önskar mig själv lycka till!

Kommentarer

  • 28 december 2009 11:00
    melynta
    Det är inte lätt att få allt att fungerar som vanligt när man åker bort. Var inte för hård mot dig själv nu. Du får ta nya friska tag när du kommer hem igen. :o)
  • 28 december 2009 19:32
    Mmm nästa gång ska det planeras, så man inte misslyckas så som jag gjort nu, ja 2010 är året då man ska bli normalviktig!

Logga in för att skriva en kommentar.