Min historia

Hur många kan inte räcka upp handen som ett ja på frågan att har du fått höra: "Du måste ha gått ner mycket i vikt, måste vara underbart" Jag tillhör absolut en av dem. Samtidigt är det ingen som pratar om eller vågar prata om myntets baksida. Jag kan berätta om en för Er som kanske bara börjat Er resa eller som känner att ni inte orkar se den eller vill tala om den. En lång/stor viktresa påverkar dig på så många sätt. Givetvis på många bra sätt. Din kropp mår bättre och du ser antagligen bättre ut 8bortsett från att det kanske blivit lite överskottsskinn), du är piggare..... Troligtvis kommer du även att börja se på dig själv på ett nytt sätt precis som allt runt omkring dig. Det här är min historia.... Efter att gått i skolan i 2 år bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beslutade mig för att testa hur mycket jag kunde gå ner i vikt under en sommar. Detta beslut innebar att jag började motionera 45-60 min varje dag. Tid som jag plötsligt [FET]tog[/FET] mig. När jag började gå ner i vikt blev det lite av en fixidé och min make kunde tom uppleva att jag sa något om min viktnedgång för att såra honom. Snart behövdes nya kläder och plötsligt var det [FET]kul[/FET] att klä sig i lite roligare kläder. Kjol och högklackat samt lite mer urringat blev det eftersom. Med det kom misstankar om otrohet eftersom det plötsligt var viktigt att klä sig snyggt och sminka sig. Något jag inte gjort tidigare. Men jag tyckte det ju plötsligt var kul att få känna sig fin. För det gjorde jag för första gången på [FET]många[/FET] år. I kombination med skolan och den utveckling som människa läsandet gav och det stärkta självförtroendet pga minskade vikten gled vi längre och längre ifrån varandra. Jag nådde mitt mål och äktenskapet raserades. Jag slutförde skolan mitt i en jobbig skiljsmässa. MEN.... Idag står jag här rak i ryggen. Har min examen, är stolt över mig själv, trivs med mig själv... Ja som en lycklig människa. MEN.... det har varit et mycket tufft halvår. Framtiden innebär nu att jag ska försöka komma ner ytterligare 4-5 kg. men det är svårt.... Plötsligt från ingenstans stod han ju bara där. Nä jag ville inte just nu, var för tidigt.... Men jag kunde inte låta bli, jag var tvungen. Å idag känns det som om livet ler mot mig.

Kommentarer

12 juni 2011 22:45

ronjja

Som en saga ..... Vilken härlig känsla det måste vara att känna att livet ler mot dig Det är du väl värd!!!
12 juni 2011 23:06

chanette

Det enda som inte ler mt mig just nu är vågen.... Den visar upp ett kg. Fast jag kan ändå le åt det när jag kan vända mig om och mötas av en underbar man som sover vid min sida. Saga???? Ja hur eller hur.... livet är ett mysterium som överraskar lika mycket varje gång. Nu ska i alla fall jag ta nästa steg på min livs stig.
13 juni 2011 01:10

Shiizuka

Vilken historia Chanette. Tack för berättelsen om baksidan med viktnedgången. Jag vill fortsätta ha kvar min älskling som jag har i mitt liv så jag ska försöka tänka på detta.
13 juni 2011 07:02

Xara

Grattis till viktnedgång och nya steg på stigen!! Fast den där svartsjuka typen du var ihop med innan lät obehaglig: svartsjuka är en otäck åkomma tycker jag. Stod han inte ut med att din självkänsla växte och att du tyckte om att göra dig fin, var han ingenting att ha, usch!!

Logga in för att skriva en kommentar.