Hetsätning x1000.

Det är inte gott, jag njuter absolut inte av det, jag mår dåligt, både psykiskt och fysisk, jag ställer in alla planer jag hade för den dagen. Träningen blir ju nästan helt värdelös när jag håller på såhär. Jag måste hålla mig sysselsatt, göra någonting annat istället för att ta den där chokladbiten eller mackan, sluta tänka så mycket på mat, se till att inte vara hemma själv så mycket. Jag måste sluta tänka att jag är värdelös och ändå aldrig kommer bli smal, för jag kan bli smal om jag vill och det vill jag ju. Men nu måste jag fokusera på att bli av med den här jäkla störningen. Jag har också insett att jag hetsätit i flera år, men det har bara inte varit lika mycket som det är nu, så jag har inte ens reflekterat över det.. Jag trodde aldrig att jag skulle bli den där tjejen med en ätstörning, jag har velat blunda för det hur länge som helst. Men nu har jag insett det, jag är inte frisk alls. Jag behöver kanske ta hjälp av någon, jag kanske inte kan fixa dethär själv.

Kommentarer

7 juli 2011 15:07

annche

Åh, lider så med dig! Har precis insett samma sak om mig själv och det är grymt smärtsamt att kunna acceptera! Mitt enda tips är: sök hjälp! Det är aldrig fel att be om hjälp när man inte reder ut en situation själv! Massa peppkramar
7 juli 2011 16:30

anlicka

Oj vad jag känner igen mig... på mig finns ingen stoppknapp.. går jag hemma så stoppas ibland vad som helst i munnen... Man blir ju så less på sig själv! Håller på att försöka byta ut mot vatten nu när jag kommer ner i "svackorna" och bara är VILL HA GALEN.. Men det är svårt.. LYCKA TILL hoppas du får ordning på det!
7 juli 2011 16:55

noll

annche: Nej det är sjukt svårt att acceptera... Ja, jag borde verkligen göra det, men jag är rädd, rädd att inte tas på allvar, rädd att erkänna mina brister.... Vad folk ska tycka om mig och så vidare... Gud va töntig jag är.. anlicka: Nej precis, det finns inget stopp! Vatten funkar inte alls på mig... Tack, hoppas du också lyckas få ordning på det!
7 juli 2011 19:36

Tabirimiri

har själv varit i denna situation men lyckades dra mig ur den.Bestämde mig helt och hållet. Hoppas att det löser sig för dig. pepp pepp
7 juli 2011 19:59

noll

Tabirimiri: Jo, jag har också lyckats ta mig ur det en gång tidigare och jag ska klara det igen! Hur gjorde du? Bestämde du dig bara? Pepp tillbaka.
7 juli 2011 22:21

annche

noll: jag velade superlänge innan jag kontaktade vc. Jag tyckte inte att jag egentligen hade rätt till det, för SÅ illa är det ju inte med mig jämfört med andra. Och så tycker jag att det egentligen bara är att sluta. Men det kuratorn sa, helt lugnt, var bara: och har du kunnat "bara skärpa dig" hittills? Och när jag sa nej så bara smålog hon och sa att vi ska träffas ett antal gånger. Det kändes väldigt skönt att hon tog mig på allvar - samtidigt som det kändes oändligt tragiskt eftersom det betyder att jag faktiskt har problem...
7 juli 2011 23:03

noll

annche: Jo, men ellerhur, man tror ju det, att det bara är att sluta om man bara bestämmer sig. Dock är det ju lite mer komplicerat än så.. Tycker det är jättestarkt gjort av dig att be om hjälp! Jag ska också. Snart, ska bara samla lite mod.

Logga in för att skriva en kommentar.