Hittade en text jag skrivit nån gång.

Ät det där! Du kommer inte må bra av det, men ändå! Ät det bara, tryck i dig! Vad gör det egentligen? Du är redan så värdelös! Ful! Tjock! Det är ändå ingen som tycker om dig, du ska inte tro att någon kommer tycka om dig för den du är. Aldrig. Någonsin. Eller, kanske, om du blir smal. Men det kommer du aldrig bli, du kan inte bli smal. Det här är tankarna som snurrar runt i mitt huvud, plus en mening ur Noll med Kent, ``när du är tunn som luft, då är du nästan perfekt.`` Jag känner mig tom, uttråkad av livet, eller egentligen frånvaron av livet. Ensamheten, tröttheten, hopplösheten äter upp mig. Tristessen, känslan av att vara värdelös får mig att äta. Äta tills jag vill spy. Det är då jag hatar mig själv. Sen börjar allt om igen, det är som en ond jävla karusell som aldrig slutar snurra.

Kommentarer

6 april 2012 10:41

totoolah

Du är fantastisk! Tjock elr smal spelar ingen roll! Jag har av ngn anledning alltid skiljt på mig och min kropp! Min kropp är mitt verktyg, mitt jag är ngt helt annat! Och DU och JAG är bra människor oavsett hur våra kroppar ser ut! Försök hitta saker som gör DIG glad! Som DU gillar att göra! DU är värd det! Varma styrkekramar!
6 april 2012 11:02

noll

Tack båda två! :) Just nu känner jag absolut inte sådär, nu är jag rätt glad, tycker bara att det är skrämmande att man i vissa stunder kan hata sig själv så sjukt mycket. Pepp på er! :)

Logga in för att skriva en kommentar.