jobb, kärlek, trams
Jag tror jag förnekar att jag är inne i en livskris. Jag skjuter bort alla känslor och kör på för att jag måste. Jag måste jobba i tre veckor till så jag får ihop ordentligt med pengar tills jag börjar plugga. Jag måste sitta av mina 10 timmar långa pass. Jag måste försöka umgås med människor (för jag mår bra av det) Jag måste försöka orka.
Jag har umgåts en del med mitt ex trots att vi har flyttat isär, vilket är skönt eftersom jag inte har jättemycket vänner här uppe. Vi har haft trevligt och spelat "pokemon go" , promenerat och kikat på film. När vi ses så kommer dock känslorna till ytan "Det var ju så här vi hade det när det var bra!" Jag önskar att han inte var så förbannat attraktiv. Dom där stora bruna ögonen och den solbrända huden och dem muskulösa kroppen. Vi har faktist inte lyckats hålla händerna ifrån varrandra. Jag vet att många har det så, att attraktionen är superstark men att man inte passar så bra i andra avseenden. Jag försökte prata lite löst om det i dagarna men han tänker inte så mycket säger han. Jag vill inte heller tänka så mycket, bara va. Någon som har varit med om liknande?
Stor kram på er!
Kommentarer
-
Om ni båda är fria och inte sårar någon annan...så varför inte ?
Mitt ex / barnens far och jag hade lite kuttrasju efter vi separerat. Ganska trevligt 😬
-
Minns den tiden med lite förbjuden frukt smakar bäst, så länge inga andra blir sårade så är det upptiller, Var lite vild i min ung dom vill jag minnas, eller så vill jag inte minnas det lol,
Logga in för att skriva en kommentar.