jobbångest.
Kommentarer
-
Hej där! Visst kan det vara härligt att vara hemma med barn, men jag tycker du ska känna efter om det är "mammalängtan" eller "bort-från-jobbet-längtan" som är starkast. Om du inte mår bra på ditt jobb så kanske du ska försöka hitta något annat? Jag har bytt jobb några ggr just för att jag inte trivats längre (inte med jobbarkompisarna utan med själva jobbet) Hoppas det löser sig, ingen ska behöva känna jobbångest varje gång man ska iväg.
-
Är tölpen tillbaka nu?
-
Lider med dig...jag har jobb ångest också..... Fast jag har fått alla mina barn så mammaledig vill jag inte bli, ler. Har försökt i över ett år att hitta annat jobb. Svårt.... Pepp till dig. Kramiz
-
Hmmm...Nu vill jag ju inte låta nedvärderande eller gåpåig, men jag kan inte vara tyst som vanligt =) Ställer samma fråga som FrånNu. Är det barn du vill ha eller bara ledigt? Om det är så att du mår dåligt av jobbet konstant så är det kanske dags att söka nytt jobb (vet att det inte är enkelt), man kan alltid försöka. Kanske även besöka någon vårdinrättning för att få hjälp det stressen och illamåendet.. Om du däremot vill ha barn och sambon inte vill det, så är det dags att ta en ordentlig diskussion om hur framtiden skall se ut. Om du längtar efter barn och han ALDRIG vill ha barn så är det ju något som inte går ihop. Även det kan vara psykiskt påfrestande, att inte veta hur framtiden ser ut och vart förhållandet är påväg. Du är ju fortfarande ung så visst har du tid på dig ännu, men det är värt att tänka över det nu. Jag är nu 10 år äldre än dig och gravid för första gången och har varit tillsammans med min sambo i många, många år och nu har vi bestämt oss för att utöka vår lilla familj. Det tog en lång tid innan vi gjorde det, men vi har alltid vetat att en dag skall det ske, när vi var redo. Helt ärligt skall jag dock säga att jag inte skulle ha hållit ihop med min sambo alla dessa år om han sagt till mig att det inte blir några barn. Det skulle varit en omöjlig tanke för mig. Tänk efter före! Där kom moraltanten fram ;) Är vi redo för barn nu då? Det vete katten, men jag längtar till våren =)
-
tack alla för era fina komentarer :) jag har jobbat på dehär stället i ett halvår nu (bytte efter 3 månader från mitt första jobb) känner att jag ändå vill ge det ett år. Dock är de krävande att arbeta med ren palliativ vård. De är kännslomässigt och psykist påfrestande, men demensården var inget för mig heller, verkar ha svårt för att hitta rätt, dock är jag säker på att ja vill arbeta inom vården, men inte i vilket område. När de gäller barn så har jag tänkt mycket på det, fram och tillbaka. Jag älskar min sambo, men min längtan efter barn gör nästan ont ibland. Han är 9 år äldre än jag (32) och om han inte har den minsta längtan nu, så har jag svårt att se att han kommer få det. Hans vänner skaffar både sitt andra,tredje och fjärde barn och han gratulerar och gosar med dom. Jag tror jag hoppas att han ska ändra sig men de är nog dags att ta en disskution. Efter 2.5 års förhållande! kram på er alla!! pepp!! :)
-
Du är ung (låter lite töntigt att säga det) och har ett jobb som är psykiskt jobbigt. (jag jobbar också med palliativ vård, fast bara vid behov) och KANSKE är det inte din grej... Innan du tar någon stor diskussion med din sambo kanske du ska hitta rätt form i arbetet, det gör att (de flesta) mår bättre i övriga livet med. Lycka till i alla dina funderingar
-
Tack FrånNu kollar runt på lite andra arbeten :) tack för peppen ni är fantastiska :)
Logga in för att skriva en kommentar.