Nej !

Eftersom jag är manodeprisiv och har adhd så undrade min psykolog nyligen om jag trodde att jag skulle kunna jobba 100 % eller om jag ville ha ett sjukintyg så jag kunde få jobba mindre. Jag blev helt paff, jag blev nästan arg. Självklart ska jag jobba 100 % jag är bara 22 år !! varför skulle jag inte kunna det?! Hon menade självklart inget illa, men jag blev ändå förbannad. Jag hatar att bli stämplad som en svag individ i samhället. Jag blir väll knappast friskare av att gå hemma 50 % av tiden? Något som är viktigt för mitt välmående är att vara aktiv och göra saker som är stimulerande. Det är ju knappast stimulerande att sitta och titta på arbetslöshetstv hela dagarna? Hon blev helt chockad av min reaktion. Hon sa att många försöker få ett sjukintyg och de är därför hon frågar. Jag berättade att jag aldrig kommer känna mig "normal" om jag får ett sjukintyg. Jag tänker inte låta sjukdommen påverka mig, jag tänker kämpa för att bli frisk. Jag sa sedan att när jag får barn kommer jag kanske ändra åsikt, då kommer jag säkert vilja jobba mindre för att få umgås med dem, då kanske jag kommer jobba 70 % men då på samma villkor som alla andra. Min högsta önskan när jag var yngre var att inte behöva jobba. Jag hamnae i en deprisson, lyfte inte ett finger och blev ful och överviktig. Mina psykologer på bup sa tillsist att jag måste bryta mönstret och de trodde att jag behövde komma till en annan miljö. Det stod mellan behandlingshem och folkhögskola. Jag valde folkhögskola. från att ha suttit hemma 100% gick jag nu upp klockan sju på morgonen och gick 8 timmars dagar i skolan, tvättade själv och det ställdes krav. DÅ mina vänner bröts deprissonen. Jag fick massor av stöd från lärare och jag kände äntligen att ja uppnådde saker. Jag gick ut med strålande betyg och sen dess vet jag att jag klarar precis allt. Om ni har någon i er närhet som är deprimerad, ställ krav! Att göra allting så lätt och som möjligt är ofta inte lösningen. Säg sanningen, annars gör ni bara personen en björntjänst. Att bryta mönster är lösningen för de flesta. KBT är kanonbra, erbjud er själva att följa med, skjutsa till möten osv. De är inte lätt, men de är inte omöjligt. /okunnig

Kommentarer

8 oktober 2012 11:16

SaraElsa

Härligt att läsa. Såklart att du kan jobba och ska jobba. Man mår ju bättre på rutiner och struktur i vardagen. Bra att du känner dig själv och väljer den svårare vägen :) för nog är det en lättare väg att välja att vara hemma och älta i hur ens liv är. Nä bra sagt och gjort! :)
8 oktober 2012 11:41

Asja

Härligt att du vet vad som passar för dig och som får dig att må bra. Men man ska akta sig för att generalisera. Många människor med depressioner har dessa just för att de haft och/eller själva ställt alldeles för många och för höga krav på sig själva och då tror jag inte det är särskilt bra att ställa krav på dem om att de ska göra saker osv. Man får ta hänsyn till individens situation. Därmed inte sagt att man mår bättre av att sitta hemma och glo på teve hela dagarna, men kanske måste en del människor få göra saker i sin egen takt. Ta nu inte detta som någon personlig kritik, det är bara min åsikt och min erfarenhet som jag uttrycker här. Ha det gott och njut av att må bra!
8 oktober 2012 15:48

okunnig

ja att generalisera kan va lite motsägande, hehe håller med nu när ja läste om :) tack för era peppningar! <3

Logga in för att skriva en kommentar.