tankar

Igår blev det ältande, pizza,chips, vegangodis och öl i massor med min tjejkompis. Inte bra för vikten men så himla skönt att bara skita i allt en kväll. Ja bor ju fortfarande ihop med mitt ex, igår fick han huggande ont imagen (ja gissar magkatarr) han har mycket ångest och äter dåligt. Han känner att de är rätt beslut men funderar mycket på över att ja ska flytta och att det kommer bli tomt. Själv börjar jag landa i att det är rätt beslut men jag känner mig orolig inför terminstart ja kommer bo på internat 2 mil utanför stan. Jag är 26 år och ska bo på internat det känns om att ta ett steg tillbaka.. men om ja inte trivs med det kan ja ju alltid flytta in till ett kollektiv i stan tänker jag😊 ja får fokusera på studier de nästkommande fyra åren. Har någon av er separerat från en partner? Har ni några bra tips hur man ska tänka?

Kommentarer

18 juni 2016 15:00

gittan52

”Man saknar inte kon förrän båset är tomt”, är ett talesätt som kanske stämmer in på tankarna som börjar växa fram hos ditt X.

Kanske kan din tillvaro på internat bli precis det du behöver för att stärka ditt ego och hitta ditt eget sätt att leva.

Separationer kan ta olika lång tid att komma över, även om man själv är den som tar steget.

Jag valde att lämna men dåvarande man efter 10 års äktenskap (var 30 år då) trots att vi hade en gemensam son på nästan 10 år.
Trodde att jag skulle kunna hitta en lägenhet i närheten och att sonen skulle följa med mig. Men det satte hans pappa stopp för.
Nu, drygt 30 år senare, mår jag bra, trots de sår som fortfarande sitter kvar. Jag har inte träffat sonen sedan 1988.

Många gånger är man nog i ett slags vakum när uppbrottet sker, men jag tror att du i första hand ska tänka på dig själv och ditt välmående. Du har tidigare skrivit om ditt eget humör, hur du reagerar, vad ditt x:s mamma sagt etc.

Mitt ”goda råd” är att du nu kan tänka på dig själv, utbilda dig till det du vill, och känna dig glad och nöjd över den du är. Resten kommer nog av sig själv.

Stort lycka till!
18 juni 2016 15:21

LadyG

Jag tog mig en funderare, efter att ha läst ditt bloginlägg. Hur tänkte jag, de gånger jag lämnat någon? Först och främst har jag lämnat forna partners för att de på olika sätt påverkat mig negativt, de har försökt stöpa om mig till någon jag inte är och det går jag inte med på. Jag har mått dåligt av att försöka anpassa mig till dem, vanligtvis är det väl en bristande respekt (både bristande visad respekt och bristande självrespekt) som gör att man gör så med någon och att man låter sig bli hunsad så där.

Om jag ska ge råd så är det att ta dig tid, bli din egen kvinna. Skaffa dig en egen karriär, ett eget liv och egna drömmar. Bli inte beroende av en partner för att vara lycklig, bli din egen lyckas smed s a s.

Då, som gittan52 säger, kommer nog resten av sig själv vad det lider.
18 juni 2016 18:45

okunnig

Tack snälla för kloka råd!
18 juni 2016 22:25

Bella50

Att stanna kvar i nåt som inte känns bra ska man inte tycker jag. Visst , man kan nog undra mer än en gång om beslutet var rätt...men vad är alternativet.?

Du är en klok tjej med skinn på näsan. Du kommer ur det stärkt...det brukar man göra även om man inte kan se det just nu.

Pepp 👏👍

Logga in för att skriva en kommentar.