tankar.

När ma arbetar på en palliativ avdelning ser man hur snabbt någon bara kan tas ifrån oss. Ett sista andetag sen är det slut. Hur någon bara rycks bort och sen vidare till evigheten. Personen som avlider har så många att säga hejdå till,medans vi bara har en. I arbetet ser man mycket fruktan men även glädje. De är så svårt att inte bli förstörd ibland. Det är orättvist. När man kommer hem får man lägga sig och gråta tankarna virvlar och hypokondrin smyger sig på ibland. Iböand förstår jag inte hur jag orkar. En anna dag ser jag förbi smärtan i de anhörigas ögon. De handlar väll om tid,man lär sig säger kollegor. Men mitt hjärta kommer alltid låta sig beröras. Jag kommer alltid låta mig själv gråta om jag behöver. För annars går det inte. /okunnig

Kommentarer

18 oktober 2013 16:52

lejonell

Bra att du har hjärtat med dig och inte blir avtrubbad i mötet med sorg och smärta. Du gör ett fint och viktigt jobb. Skönt att det finns någon som du, som följer med patienter och anhöriga den sista svåra biten. Kram till dig och dina arbetskamrater!
18 oktober 2013 17:08

gittan52

Jag gissat att du har ett tufft jobb. Kanske är det extra jobbigt som ung att jobba med detta. Stor eloge till dig och dina arbetskamrater. Ett par bekanta till mig har upplevt den palliativa vården och de har bara haft tacksamhet och fina ord om hur deras anhöriga har fått sluta sina liv.
18 oktober 2013 18:34

Namnnamn

Att ha en kännande medmänniska med sig den sista stunden - tur att den möjligheten finns! Tur att du och dina kollegor finns! Ta hand om dig och bär med dig hur viktigt och meningsfullt ditt arbete är!
18 oktober 2013 21:43

okunnig

Tack fina ni! Och tack själva för det ni gör! Alla är vi viktiga♥:-)

Logga in för att skriva en kommentar.