trasig.
Kommentarer
-
Låter väldigt jobbigt och hoppas du kan hitta fram till vad du själv vill. Det är inte lätt att leva i en sådan relation du beskriver. Hoppas ni kan komma fram till något bra och att du får må bra. Varm stöttande kram från mig!
-
Förstår att du har det jobbigt, hoppas att det snart vänder för dig. Pepp!!!!
-
Det där låter inte som en bra situation. Kan du få iväg honom till en läkare tror du? Han skulle kanske behöva medicin för depressionen samt att läkaren kan initiera en kontakt med en kurator. Hans depression drar med sig dig, detta är så typiskt kvinnligt, att vi som kvinnor tar ansvar för hur våra närmaste mår och att vi åsidosätter oss själva för andras bästa. Du borde nog ta kontakt med läkaren du också och få någon som lyssnar på när du pratar och som bara har ditt bästa för ögonen. Det är ingen skam att behöva hjälp ibland när det är extra tungt. Kram och lycka till <3
-
Usch jag lider med er båda två, jag har inte så mycket mer att tillägga som inte redan ovanstående personer skrivit. Men jag hoppas verkligen du kan få honom till en läkare, för det känns som har verkligen skulle behöva hjälp med att få kontakt med någon att prata med. Och jag hoppas även du ser till att få hjälp. Ingen av er ska behöva må som ni just nu gör. Och det finns ju människor där ute som vigt sina liv åt att få andra medmänniskor att må bättre, ta till deras hjälp. Kramar
-
Tack snälla omtänksamma ni ♡ det var skönt att få skriva av sig. Han har gått till vc och fått antidepp utan någon effekt. Dock slutade han efter nån månad så han gav de inte riktigt en chans. Han påstår att han inte kan gå till en psykolog för att han inte vet hur han ska formulera sig och vet inte riktigt heller vad de är dom gör honom deppig. Han vet inte vad han vill jobba med vilken är en stor del av hans dåliga välmående (tror jag) men jag får helt enkelt hoppas att han kommer till insikt snart om vad som behöver göras för att han ska må bättre. Kram återigen värdefulla matdagbokare!♡
-
Få iväg honom till doktorn igen, antidepressiv medicin tar tid på sig att ge effekt, de första veckorna mår man ofta till och med sämre :-o Att ta reda på vad som gör honom deppig är psykologens eller kuratorns jobb och de är utbildade på att få personer att öppna sig och prata även om de inte själva tycker att de kan formulera sig rätt. Det är nog bara en ursäkt från hans sida för att slippa gå och prata om sig själv, det är många som upplever att det är jobbigt och de tror att de förväntas vränga ut och in på sig själva hos psykologen/kuratorn. Så funkar det inte och det enda man behöver göra är faktiskt att gå dit och sedan sköter resten sig självt. (När jag gick till en kurator första gången så satt jag som en nickedocka och upprepade att allt bara var bra och att jag mådde så bra så, det var inga fel på mig och mitt liv alls, nej då, allt är bara fint... osv som en papegoja. " men varför är du då här och varför äter du SSRi preparat och är sjukskriven då? Och varför grät du och skrek jag orkar inte mer hos doktorn för en vecka sedan?" frågade kuratorn. Sedan var det liksom ingen idé att låtsas längre. Jag gick därifrån och var skitförbannad på henne varje gång för att hon fick mig att inse mina fel och brister och framförallt för att hon hade svaret på hur jag skulle komma tillrätta med dem) Det bästa han kan göra i jobb-väg är kanske att ta ett jobb, vilket som helst, så han får upp sitt självförtroende på arbetsfronten och så kan han fundera under tiden på vad han egentligen vill jobba med?
-
Tack ajsa!!:-) SKA VERKLIGEN försöka få iväg honom:-) går sjäkv på adäntideprissiva och till en psykolog! Kram♡
Logga in för att skriva en kommentar.