Vad olika våra mål är :)
Mitt nya mål är att komma ner till 57, först var det 62 men ja känner på kläderna att det fortfarande inte är riktigt "nog" vill gärna komma i en 36 / 38 . Sen ser jag vissa som vill ner till 49 ! Jag visste inte ens att man kunde väga så lite i vuxen ålder :D hehe! Men det är ju upp till var och en, men jag hoppas inte att själva kampen blir ätstörningar för vissa. Dåligt ätbeetende kan ju gå åt båda hållen, man blir ju faktist lite manisk. Eller jag blir det i alla fall :) Var rädda om er! Kram!
Kommentarer
-
Tyvärr finns det en del medlemmar som har ett viktmål som klassas som undervikt, vilket jag tycker är så tråkigt.
Innan jag kommenterar en viktminskning med glada tillrop brukar jag faktiskt gå in och kolla i profilen vad det står där. Jag vill inte vara med och heja på någon som strävar efter undervikt.
Om en person har en målvikt på 49 kg så bör den personen inte vara längre än 160 cm lång, generellt sett.
För egen lär jag inte närma mig ett BMI under 19 såvida jag inte blir allvarligt sjuk.
Skulle jag komma ner till 25 blir jag överlycklig
-
Så gör faktiskt jag också gittan.
Ett bmi under 20 räknas som undervikt och det applåderar jag inte. -
Det med mål för er andra har jag inte haft en tanke . Inte heller att jag kanske grattat någon som ligger lågt. Vad gäller storlekar är det minsta jag minns jag haft i vuxen ålder 42/44. Då vägde jag som lägst knappt 60 kg. Det är en vikt jag aldrig kommer att vara i närheten av någon mer gång. Inte vill heller. Skulle inte veta hur hantera det. Mitt första stora mål är att bli tvåsiffrig, dvs komma under 100 kg. Vore trevligt om jag någon gång i livet som är kvar komma ner under 90 kg.
-
Jag har sett detta också, och gör som ni Gittan och Emmi. Ibland undrar jag hur man tänker när man sätter en målvikt så lågt. Jag själv har satt en målvikt där jag fortfarande har ett BMI som överviktig, men förhoppningsvis en målvikt jag kan hålla.
-
Vikt är överhuvudtaget väldigt relativt.
BMI är ju inte det så klart men upplevd vikt. Mina syskon väger alla under 60 - och klagar på sin vikt och håller på. Jag kan inte minnas att jag någonsin vägt så lite - fast det har jag ju så klart. I mellanstadiet eller så... Det strävar jag inte efter heller.
Den egna känslan är viktigast och hälsan
-
Tyvärr har jag missat att kolla någon gång innan jag gillat eller gratulerat, det borde man göra om man inte känner till personen.
Oftast är det du gittan som gjort mig uppmärksam på att något är fel.
-
Jag känner likadant, jag uppmuntrar ingen till undervikt :)
-
Vilken tur att detta kom upp! Nu kanske någon/några tänker ett varv till innan de sätter mindre bra mål. Hoppas!
Logga in för att skriva en kommentar.