Älskade pojkvän..

Han är så underbar och förstående. Och orolig. Var på fest igår och där var det tårta. Inget som jag brukar misunna mig själv när jag är på fest. Är det fest så är det. Men jag bestämde mig för att ta en liten bit bara, och så en kokostopp, en maräng, en negerboll och en punschrulle. Jag tänkte att negerboll och punschrulle måste vara ungefär likvärdigt. Men tji fick jag. När jag kom hem såg jag att jag hellre skulle ha tagit 3 negerbollar istället för en punschrulle. Det var ju inte det att jag inte visste att det skulle finnas kalorier i det jag åt men när jag såg att jag missbedömt så på punschrullen fick jag panik. Kände mig hemsk och äcklig. Jag tror det handlar om ett kontrollbehov snarare än kaloriunderskott. För om jag hade planerat i förhand att äta 2000 kcal en dag så had jag inte känt på samma vis. Nu blev det pojkvännen som fick ta hand om mig, och prata med mig. Berätta att jag inte är hemsk bara för att jag åt och var så naiv inför en liten kaka. Jag beundrar honom, han har utvecklats så mycket. Från att bli arg för att jag fånar mig och sur för at jag inte ser den vackra människa han ser. Till att förstå hur jag känner och bara helt underbart ta hand om mig och hjälpa mig igenom ett panikmoment. Jag älskar honom så, och ser upp till honom. Han är en underbar människa.

Kommentarer

3 april 2011 11:00

Incendiu

Vad härligt med sådant stöda, det hjälper en så mycket! Och visst ibland missbedömmer man, men det är smällar man får ta för vi är blott mänskliga. Man lär sig mer av misstag än om man åker på en räkmacka. Min sambo har även han genomgått samma förändring, han har också blivit mer stöttande och visar tro på mig och poff så går allt mycket lättare. Näras stöd är det bästa stöd man kan få.
3 april 2011 12:32

Magdat

Det finns fler som har underbara pojkvänner alltså :). Jag förstår inte hur min pojkvän orkar med mig, och hur han kan lyckas säga exakt rätt saker för att jag ska må bra igen när jag fått en fånig mat-ångest attack. Det är han som påpekat för mig att de gånger jag får ångest över vad jag ätit är de gånger jag är stressad över annat i livet.
3 april 2011 12:38

Incendiu

Det brukar oftast vara så...bakomliggande faktorer. Är man stressad får det utlopp på de mest underliga sätt fast man själv inte inser det på en gång. Ja det finns nog ett par underbara pojkvänner där ute :P Min har jag haft i snart fem år...och han håller mig i nuet och verkligheten.

Logga in för att skriva en kommentar.