Ätardag = ätstörning?
Va?
Jag fick höra detta för en stund sedan.
Människor som håller koll på vikt och hälsa men som tillåter sig en ätardag har ätstörnings-tendenser. förutsatt att de vill kompensera ätardagen med ökad träning.
Hur många av oss har inte provat att ha en ätardag?
Kommentarer
-
stämmer självklart, men tendenser till ätstörning tror jag alla har i dagens samhälle. Detta för att kriterierna är rätt så många, sen finns det ju flera som uppfyller många av dem kriterierna.
-
Varför skulle det automatiskt innebära att en person skulle vara ätstörd för att de vill unna sig något extra ibland?? Jag känner flera idrottare (män) som har ätardagar, helst dock träningsfria dagar då den dagen är vilodag/återuppladdningsdag/mental reset-dag. En sån dag ska vara kravfri. Är det kompensationstänkandet som är poängen kan man hitta det alla dagar, inte bara ätardagarna, hos vissa. Då kanske det är mer relevant att tänka att det beror på en ätstörning än om det bara avser en enda dag (i veckan/månaden?) tycker jag.
Logga in för att skriva en kommentar.