Hej! Startar upp en ny 5:2 tråd. Jag tänker köra igång den 29 juli och ha måndagar och torsdagar fastande. Min plan är att leva på te och grönsakssoppa dom dagarna jag är hemma och när jag jobbar så kommer jag att ta med mig nutrilette. Dom övriga dagarna så tänker jag vara noga med att skriva in allt jag äter. Lite motion är heller inte fel, så nöta på motionscykeln ska jag också göra. Hoppas att ni är flera som tar chansen och hoppar på tåget !!! Pia Grönsakssoppa 6 lökar, 2 gurkor, krossade tomater, morötter, 1 vitkålshuvud, buljongtärningar. vitlök koka i ca 40 minuter och slå sönder med en stavmixer. krydda, jag brukar ha i chili pulver Det är är nån variant av bantarsoppan, och när jag gör den har jag i lite av varje. Det enda som jag alltid har i är Vitkål och lök.
Veteran
5155 inlägg
GRATTIS Lilltuss !!!! Hur kul som helst =) paloma, jag är 167-168 cm lång och har tänkt mig att åtminstone gå ner till 63 kg igen men ska nog försöka mig på att komma ner till 59 kg. Vi får se, men det är kanske bra om jag inte blir nöjd vid 63 så jag går upp igen utan försöker lägga mig på en nivå så att jag går ner sakta...sakta...
Thyndra: Så tänker jag också, sakta men säkert ;-) Min önskevikt skulle vara ca 65-67kg men jag är rätt så smal på överkroppen i förhållande till min underkropp, och då blir det inte speciellt snyggt om man blir helt platt på brösten och resten blir sladdrigt :-) Det konstiga är att när jag var yngre så tyckte jag att jag var överviktig när jag vägde över 65 kg.
Visst är det märkligt att man aldrig är nöjd. När jag var i sena tonåren så hade jag 54-55 som målvikt och vägde för det mesta 64-65 och tyckte att jag var alldeles för tjock. Innan förlossningen av dom första två barnen så vägde jag 85 och tyckte jag såg fruktansvärd ut. När jag blev gravid med den sista var jag 36 år och vägde 84 kg. Vid förlossningen så vägde jag 104 kg och det var en mardröm. Ändå så åt jag upp mig till 126 kg efter ett benbrott. och då hade jag varit nere i 69 kg en vända. Nu så har jag fortfarande i färskt minne hur skönt det var att väga 63, hur jag älskade att ha jeans på mig och krypa upp i fåtöljen med benen under mig. Hur lätt det var att promenera hur långt som helst. Det är en bra motivation nu och inställningen att jag gör det här för sista gången är mycket starkare än vad den varit tidigare. Matdagboken har hjälpt mig otroligt mycket och då speciellt babs2 som aldrig riktigt släppte mig. När jag gick ut på matdagboken så fanns det ofta ett mail från henne där hon "efterlyste" mig. Och hade det inte varit för henne så tror jag att det hade varit mycket svårare att komma tillbaka och erkänna mitt nederlag. Nu så ser jag det annorlunda, det kan vara bra att visa andra att man faktiskt kan göra om det =)
Thyndra: Den känslan känner jag igen, när jag vägde kring 70 kg förra året var allting mycket lättare. Bara att ta på sig kläder om man skulle bort eller när man provade kläder i affären, eller känslan när man skulle ut och promenera. Jag tycket att jag mådde bättre då fast jag räknade Points då och var hungrig för jämnan, nu tycker jag det är lättare med 5:2 när jag får äta nästan som jag önskar. Förr så sparade jag Points för att kunna ta något sött efter middagen, men nu har jag inte det sötsuget längre. Min giftstruma som jag fick i slutet av 2010 gjorde ju inte saken lättare då jag gick upp en hel del i vikt, och fick förmaksflimmer trots många läkarbesök där dom missade min sjukdom. Sedan var det en jobbig tid då jag inte fick anstränga mig för att inte fresta på mitt hjärta, men när jag hade fått behandling och värdena på sköldkörteln låg bra ville jag börja leva mer hälsosamt då det är en autoimmun sjukdom som höjer risken för tex. diabetes och andra sjukdomar. Jag kan villigt erkänna att när jag inte gick ner så mycket de senaste veckorna så övervägde jag att inte skriva in min vikt här, för jag skämdes och tänkte att ingen märker om jag slutar att skriva, men sedan tänkte jag att lite press måste man ha och så var alla så peppande och snälla, så jag har tänkt om. Man är ju inte mer än människa och behöver stöd i både med och motgångar.
Ja paloma, det är bara att bita i det sura äpplet och skriva in ändå =)
När jag började med fastan för några månader sedan så märkte jag direkt på vågen och gick ner men nu måste jag ju erkänna att jag tog långa promenader då och idag gör jag inte alls det rör mig väldigt lite tyvärr men har fått lite problem med någon slags allergi med mycket klåda och med den så fryser jag i hela kroppen med. Så jag drar mig för att gå ut för tillfället jag vill ju bli bra och har fått allergimedicin o betnovat att smörja mig med. Men idag väger jag mellan 62-63 och vill absolut gå ner till 59, 60 för nu kommer jag inte i mina kläder längre så det är också ett problem jag kommer i dom men dom sitter som berg. Kan inte fatta att det gör så mycket med några kilo mer på kläderna men så är det för mig i alla fall sen är ju jag 59 år och då är det svårare tycker jag att gå ner i vikt än när jag var betydligt mycket yngre. Men jag säger som en annan sa här att bara jag kan fixa mina kilo till våren skulle jag vara överlycklig. Nu ska jag äta min första lunch ni får ha det så bra och pepp på Er alla kämpare.
Visst är det svårare när man är äldre men inget är omöjligt =)
Stämmer man får ha tålamod bara du Thyndra :)
hej......läser att du skriver de ja skrev till dej en gång.....att de ä svårare att gå ner i vikt när man ä äldre....men då skrev du att de bara ä en bortförklaring att de ä svårare o att det ä motivationen som gäller....... man lär så länge man lever..lycka till o ha en trevlig dag imorgon...pepp pepp
menar inget illa...men de va lite kul att ja inte hade helt fel i mitt tänk ;))