Veteran
8085 inlägg
Tråden där vi kan surra om allt utom att rapportera vikter. Nu är vi igång.
Tråden där vi kan surra om allt utom att rapportera vikter. Nu är vi igång.
Jag är så glad! Äntligen visade vågen att man inte ska ge upp! Jag en mindre bra dag idag, men om övriga dagar är bra så blir det bra i slutet!
Hemma ensam med barnen (4 resp 8 år). Myser och tar det lugnt. Imorgon städ och kompisar till barnen på besök. Funderar på om ungarna vill gå på upptäcktsfärd i skogen.... Finns massor att leta efter 🤩
Jag är så glad! Äntligen visade vågen att man inte ska ge upp! Jag en mindre bra dag idag, men om övriga dagar är bra så blir det bra i slutet!
Hemma ensam med barnen (4 resp 8 år). Myser och tar det lugnt. Imorgon städ och kompisar till barnen på besök. Funderar på om ungarna vill gå på upptäcktsfärd i skogen.... Finns massor att leta efter 🤩
Vad fint att det börjar hända saker! Utan dessa är det jobbigt att hålla motivationen uppe. En tur i skogen låter helt super: du får motion och barnen stimulans så de är nöjdare senare inomhus.
Hur blev skogsturen?
Gillar inte detta mörker som bara kommer tidigare och tidigare varje kväll. Mörkret har en tendens att locka fram skåpätaren i mig - har ni samma problem?
Gillar inte detta mörker som bara kommer tidigare och tidigare varje kväll. Mörkret har en tendens att locka fram skåpätaren i mig - har ni samma problem?
Inte bara på kvällen, det blir allt mörkare på morgonen också. Klockan 6 har varit ruggigt mörkt, kl 7 acceptabelt för ensam morgonpromenad runt kvarteret. Men fel mat på morgon är inte problem. Däremot em och kväll.
Vintertiden kommer snart också. Ännu mörkare. Halt blir det väl också. Blött.
Jag tycker om hösten. Fast mörkret, ev regn och blåst gillar inte min magkänsla. Definitivt inte när jag är ensam hemma.
Då är det lättare att ta till något som inte är bra.
Du är inte ensam med att reagera så. Hojta när du kommit på nåt bra❗️😄
Oro
har lätt för att fastna. Känslor bara är, vet inte hur man hanterar att inte reagera för mycket.
I går kväll staplades oron lite extra.
- att dottern med man skulle resa till Maldiverna igen i två veckor har jag vetat sedan vintern 19/20. Men ställdes in för maj.
De förlorade inget ekonomiskt på det , fick voucher för flygresan.
så i våras bokade de om igen, senast oktober gällde det. Fick veta att svärsonen tagit dykarcertifikat , ska man behöva vara orolig för det.
Kommer de iväg alls, ska ta ngt test för intyg dagen innan de reser. Får besked före midnatt om det är ok. Jag kommer att ha många oroliga stunder framför mig.
- sonen berättade igår att han blir placerad i Malmö kommande vecka. Stort säkerhetspådrag med poliser från hel landet i samband med Förintelsekonferens med statschefer och massa viktigt folk från 50-talet länder. Demonstrationer är väntade. Mammaoro att han sk råka ut f ngt.
- pappa ringde, hade varit hos mamma som inte alls var sig lik. På säbo sedN snart 7 år pga Alzheimers. Hon varfrånvarande, fäste inte blicken.
Mm. Hittade inte munnen när hon skulle dricka.
när pappa gick sa personalen till honom att mamma varit mycket sämre under veckan och de tyckte han skulle ringa och säga det till min syster och mig. Visst föräldrarna är gamla, mamma 90 och pappa 93 om några månader. Så man vet ju ( och det säger pappa själv) att det bara går åt ett håll. Men även hur förberedd man än är så är det inte tillräckligt.
så oron gnager, ska in till mamma nu i fm.
solen skiner iaf så det lättar ju lite.
jag haft några dåliga dagar. Huvudet är så trött. Blir inget för mej blir mest sittande. Och matlusten är inte med mej. Ja ja vi får se vad denna dag blir.
Vilken vecka!
Jag har en nersutten resårmadrass och vi bor för nära återvinningen för att få gratis hämning och förresten orkar vi inte lyfta resåsmadrasserna ur ramen heller och än mindre ut på gården.
Håller på att ringa runt för att hitta någon som kan gå in, lyfta upp och bära ut madrasserna och köra dem på "tippen". Under tidan testar jag lite olika bäddmadrasser. och den sedaste gled av resårmadrassen när jag satt på sängen och plötsligt satt jag på golvet och tog mig inte upp. Sambon klarade inte av att få upp mig heller. Jag ålade mig ut i hallen, där det var mer plats och lyckades med sambons hjälp ta mig upp på knä på ett par fåtöljkuddar med armbågarna på en träsoffa. Vänster fotsula fick jag i golvet men sen var det stopp. Höger ben och fot ville inte. Vi kämpade verkligen.
Satt/stog nog så ett par timmar tills fötterna började domna. Ringde då 112 och det kom så småningom en ambulans med 3 kvinnor, som fick upp mig. Jag hade ju inte slagit mig och de kollade lite att jag visste vad det var för dag och så. Sen åkte bäddmadrassen bort och jag har sen dess legat direkt på resåsmadrassen.
Har träningsvärk i låren och höger vad och tror att jag sträckt höger sida vid revbensbågen. Idag börjar det kännas bättre.
Min motivering att tappa vikt ökade plötsligt. Det är för "Djä,,,,t" att vara så hjälplös.
I kväll ska jag och en kompis på teater och se Lennart Jäkel i "En handelsresandes död" och i morgon kväll går sambon och jag på Lill Lindfors konsert. Tisdag gåt 2 väninnor och jag på "lunchteater": Sufflören. Vill tro att lite aktiviteter ökar "livslusten" och minskar matlusten.
Sköt om er alla så "ses" vi på onsdag!
Vilken vecka!
Jag har en nersutten resårmadrass och vi bor för nära återvinningen för att få gratis hämning och förresten orkar vi inte lyfta resåsmadrasserna ur ramen heller och än mindre ut på gården.
Håller på att ringa runt för att hitta någon som kan gå in, lyfta upp och bära ut madrasserna och köra dem på "tippen". Under tidan testar jag lite olika bäddmadrasser. och den sedaste gled av resårmadrassen när jag satt på sängen och plötsligt satt jag på golvet och tog mig inte upp. Sambon klarade inte av att få upp mig heller. Jag ålade mig ut i hallen, där det var mer plats och lyckades med sambons hjälp ta mig upp på knä på ett par fåtöljkuddar med armbågarna på en träsoffa. Vänster fotsula fick jag i golvet men sen var det stopp. Höger ben och fot ville inte. Vi kämpade verkligen.
Satt/stog nog så ett par timmar tills fötterna började domna. Ringde då 112 och det kom så småningom en ambulans med 3 kvinnor, som fick upp mig. Jag hade ju inte slagit mig och de kollade lite att jag visste vad det var för dag och så. Sen åkte bäddmadrassen bort och jag har sen dess legat direkt på resåsmadrassen.
Har träningsvärk i låren och höger vad och tror att jag sträckt höger sida vid revbensbågen. Idag börjar det kännas bättre.
Min motivering att tappa vikt ökade plötsligt. Det är för "Djä,,,,t" att vara så hjälplös.
I kväll ska jag och en kompis på teater och se Lennart Jäkel i "En handelsresandes död" och i morgon kväll går sambon och jag på Lill Lindfors konsert. Tisdag gåt 2 väninnor och jag på "lunchteater": Sufflören. Vill tro att lite aktiviteter ökar "livslusten" och minskar matlusten.
Sköt om er alla så "ses" vi på onsdag!
ja du känner igen de ni höll på med. Men trevligt få komma ut lite
Oro
har lätt för att fastna. Känslor bara är, vet inte hur man hanterar att inte reagera för mycket.
I går kväll staplades oron lite extra.
- att dottern med man skulle resa till Maldiverna igen i två veckor har jag vetat sedan vintern 19/20. Men ställdes in för maj.
De förlorade inget ekonomiskt på det , fick voucher för flygresan.
så i våras bokade de om igen, senast oktober gällde det. Fick veta att svärsonen tagit dykarcertifikat , ska man behöva vara orolig för det.
Kommer de iväg alls, ska ta ngt test för intyg dagen innan de reser. Får besked före midnatt om det är ok. Jag kommer att ha många oroliga stunder framför mig.
- sonen berättade igår att han blir placerad i Malmö kommande vecka. Stort säkerhetspådrag med poliser från hel landet i samband med Förintelsekonferens med statschefer och massa viktigt folk från 50-talet länder. Demonstrationer är väntade. Mammaoro att han sk råka ut f ngt.
- pappa ringde, hade varit hos mamma som inte alls var sig lik. På säbo sedN snart 7 år pga Alzheimers. Hon varfrånvarande, fäste inte blicken.
Mm. Hittade inte munnen när hon skulle dricka.
när pappa gick sa personalen till honom att mamma varit mycket sämre under veckan och de tyckte han skulle ringa och säga det till min syster och mig. Visst föräldrarna är gamla, mamma 90 och pappa 93 om några månader. Så man vet ju ( och det säger pappa själv) att det bara går åt ett håll. Men även hur förberedd man än är så är det inte tillräckligt.
så oron gnager, ska in till mamma nu i fm.
solen skiner iaf så det lättar ju lite.
Känner igen den där oron. Den är verkligen en gnagande sort som inte vill släppa taget. Gubben säger alltidi till mig att det är bortkastad energi att oroa sig i förtid eftersom du inte kan förändra det som skall komma med din oroskänsla. Han har ju så rätt. Det som litet tar ner på min oro är då jag får säga ut den till dem det handlar om. Sätta ord på det som ger oro till dem det handlar om. Att då få bekräftelse på sin oro och ett bejakande samt ett löfte om att den oron berör kommer att ta det försiktigt, hjälper till en del.
Imorgon skall vi ta upp vår båt på trailern för att föra den till vinterfövar. Vi brukar alltid få hjälp, men denna gång kunde hjälpen inte komma med. Nu oroar jag mig för att vi inte kommer att få upp den på tu man hand. Gubben menade då på att om vi inte får upp den tillsammans, så får den ligga i sjön tills vi har hjälp. Inget att oroa sig för alltså.... Suck! Är man en oroare så är man!
Gillar inte detta mörker som bara kommer tidigare och tidigare varje kväll. Mörkret har en tendens att locka fram skåpätaren i mig - har ni samma problem?
Inte direkt ” skåpätning” ...men avsevärt längre stunder av okynnessmaskande...i brist på annat.
Detta ” skyller” jag på det alltmer tilltagande mörkret.