Veteran
8085 inlägg
Här surrar vi om vad vi vill, peppar varann och ber vid behov om stöttning.
Här surrar vi om vad vi vill, peppar varann och ber vid behov om stöttning.
Min Carl-Oscar står på vinden just nu. Röd metallic.
Lyckats träna bort den i två omgångar. Behåll den för framtida bruk sa arbetsterapeuten när jag ville lämna tillbaks den.
Den kom till användning några år senare. Lyckades åter träna bort den. De senaste åren har jag använt mig av en vandringsstav, som följt mig troget vid längre utflykter eller resor. Går att vika ihop så den får plats i handbagaget/kasse. Skulle nog gå utmärkt t smuggla något i.
i varje fall trodde säkerhetskontrollen det på Roms flygplats. Trodde nästan de skulle ta sönder den för mig. Annars räcker det med att den åker samma väg igenom som handbagaget. Utan den hade jag inte klarat av att resa! Hoppas det dröjer innan rollatorn behöver fram igen. Vi har trappor i massor , bara för att komma ut från huset och för att komma ut från tomten. Ej anpassat vid rörelsehindrade. Men vem tänkte så långt för 40 år sedan? Inte jag iaf!
Glömmer aldrig när jag kom med flyg till Paris, på väg till "tjejmilen" medförende vandringsstavar i ett hemsytt vaxduksfodral med blixtlås. Stavarna kom aldrig på bagagebandet och till slut fick jag veta att de skulle komma bland vapen. Det var bara jag kvar i min grupp och jag hann bli jättenervös för att gruppen skulle åka iväg utan mig, men till slut hittade jag rätt kö, några herrar som väntade på gevär och så jag,
Sen skaffade jag 3 delade stavar som går ner på diagonalen i resväskan. wtt litet äventyr att minnas!
Idag tog vi det svåra beslutet...det blev för smärtsamt att se henne bli alltmer desorienterad. Dessutom blev hon även döv och jamade högt , snurrade runt,runt...stötte in i möbler och missade till sist kisselådan. Skakade med huvudet...
Hon hade absolut ingen glädje av livet längre...denna alltid så egensinniga kattfröken...som alltid bestämde själv...och nu visste hon inte vad som var upp & ner...vi fick ingen kontakt med henne med mindre än vi tog i henne...och det skrämde henne lite....så...det fanns ingen annan väg. Ikväll känns det tomt...men ”bra” trots allt.
Hon somnade lugnt på första sprutan...utan oro eller kräkningar.
Idag tog vi det svåra beslutet...det blev för smärtsamt att se henne bli alltmer desorienterad. Dessutom blev hon även döv och jamade högt , snurrade runt,runt...stötte in i möbler och missade till sist kisselådan. Skakade med huvudet...
Hon hade absolut ingen glädje av livet längre...denna alltid så egensinniga kattfröken...som alltid bestämde själv...och nu visste hon inte vad som var upp & ner...vi fick ingen kontakt med henne med mindre än vi tog i henne...och det skrämde henne lite....så...det fanns ingen annan väg. Ikväll känns det tomt...men ”bra” trots allt.
Hon somnade lugnt på första sprutan...utan oro eller kräkningar.
Beklagar så mycket
Jag vet hur hemskt det är att låta ett älskat djur få somna in men det är ju för deras eget bästa. Kramar och ta hand om er 
Tittade på resultatet nu. Vad har jag sagt tidigare ? Berg och dalbanan sviker inte!
Grattis ni som är på rätt väg och hittat er väg❣️
❣️vi som av olika anledningar inte hittat rätt- heja oss iaf- vi ger inte upp❣️
ja man får ta de för vad de är, här går de inte alls just nu. Men de ska väl komma bättre dagar
Beklagar Bella!♥️
Idag tog vi det svåra beslutet...det blev för smärtsamt att se henne bli alltmer desorienterad. Dessutom blev hon även döv och jamade högt , snurrade runt,runt...stötte in i möbler och missade till sist kisselådan. Skakade med huvudet...
Hon hade absolut ingen glädje av livet längre...denna alltid så egensinniga kattfröken...som alltid bestämde själv...och nu visste hon inte vad som var upp & ner...vi fick ingen kontakt med henne med mindre än vi tog i henne...och det skrämde henne lite....så...det fanns ingen annan väg. Ikväll känns det tomt...men ”bra” trots allt.
Hon somnade lugnt på första sprutan...utan oro eller kräkningar.
Beklagar sorgen
Tack så mycket...nu är vi ”lugnare” när vi vet att hon har det lugnt och fint i huvudet.
Kanske har hon redan träffat sina forna ” medsystrar” Zita & Ayla.
Nu har dessa 3 gått bort ganska fort. De sista 2 med knappt 3 månaders mellanrum.
Jag har funderat på att börja med yoga här hemma, finns fina nybörjarprogram på you tube, men jag kan ju inte stå på knä (ONT) och vänsterarmen är helt förstörd så jag kan inte lyfta den
I tanken är det mycket jag vill göra, promenader, zumba etc men sen säger psyket och kroppen stopp och det blir ingenting. Men man ska ju inte tvinga sig själv heller för då blir det bara negativt. Jag får vänta och se vad det blir....
Jag har funderat på att börja med yoga här hemma, finns fina nybörjarprogram på you tube, men jag kan ju inte stå på knä (ONT) och vänsterarmen är helt förstörd så jag kan inte lyfta den
I tanken är det mycket jag vill göra, promenader, zumba etc men sen säger psyket och kroppen stopp och det blir ingenting. Men man ska ju inte tvinga sig själv heller för då blir det bara negativt. Jag får vänta och se vad det blir....
Gör det du kan, jag följer träningsprogram efter min förmåga och kropp, det jag inte kan göra gör ja inteoftas byter jag till något jag kan göra. 🏋️♀️🧘♀️🚴♀️👟
Jag har funderat på att börja med yoga här hemma, finns fina nybörjarprogram på you tube, men jag kan ju inte stå på knä (ONT) och vänsterarmen är helt förstörd så jag kan inte lyfta den
I tanken är det mycket jag vill göra, promenader, zumba etc men sen säger psyket och kroppen stopp och det blir ingenting. Men man ska ju inte tvinga sig själv heller för då blir det bara negativt. Jag får vänta och se vad det blir....
Gör det du kan, jag följer träningsprogram efter min förmåga och kropp, det jag inte kan göra gör ja inteoftas byter jag till något jag kan göra. 🏋️♀️🧘♀️🚴♀️👟
Jag ska till sjukgymnasten om nån vecka få se om hon ger mig nåt program att komma igång med. Det är som du säger, man får göra det man kan