Utmärkt medlem
670 inlägg
Jag skulle sprungit Malmö halvmara i augusti 2012. Tyvärr satte en knäskada stopp för det. Det var så tråden startade från början! Nu är det en tråd för pepp och stöd för oss som springer eller vill springa mer än vad vi kan än :) Häng med!
Trevligt trevligt. Jo, man behöver lite pepp och stöd för att orka kämpa. :) Jag ser fram emot morgondagens pass och drömmer lite ibland om det lopp jag har bestämt mig för att genomföra. :) Även om det dröjer ett tag innan det blir av.
Är det en hemlig dröm eller har du lust att dela den? Du måste inte berätta om du känner att du hellre avvaktar, en del saker kanske man vill hålla för sig själv tills det mognat lite.
Egentligen ska jag vä inte säg för mycket än eftersom jag inte vet om jag kommer klara av att springa så långt. Men jag har tänkt nåt lopp på 5 km. Inte så långt kanske men för mig låter det otroligt långt. :) Det finns ju en hel del lopp på den sträckan så vet inte vilket det blir. Får se till våren då alla lopp är. Men det ska vara nåt där man får medalj, så jag kan ha som bevis/trofé över vad jag klarat av. :)
Mitt första lopp var Vårruset, medaljen var kanske inte så vacker med sponsorlogga och sånt men den var min och jag tjänade ihop den själv med min löpning så i mina ögon blev den vacker. Fördelen med Vårruset är att det är inte så pretentiöst, alla kan verkligen vara med och alla duger precis som de är. Men som du säger, det finns ju en massa lopp att springa på den distansen så det är ju bara att välja och vraka egentligen. Du riskerar ju inte att bli utan om man säger så :-) Jag hoppas verkligen du hittar ditt lopp, ett som passar dig och som du tycker är kul!
Jag är lite anti Vårruset. Det sägs också vara svårt att springa i sin takt, i alla fall här och i början på loppet. Sen har jag tyckt att det varit så dyrt, nästan 200 kr för att gå (som jag gjorde förr) och så måste man vara i lag för att få fikan. Jag har varit med en gång, men då betalade jobbet. :) Jag har hittat ett lopp som jag tror jag ska vara med i nästa år. Laxaloppet heter det. Finns i olika klasser, 5 km motion, 10 km motion och 10 km tävling. Det var bara drygt 400 tävlande i år (andra året det går) så det blir nog inte trångt i alla fall. Och utifrån resultatlistan tror jag att vissa gick 5 km-rundan och då känns det inte heller så superambitiöst. Har varit med några andra lopp och gått men de är på ca en mil och det vet jag inte om jag kommer klara. Men man kan ju springa så långt man orkar och gå resten. Tyvärr får man ingen medalj på dem, men god fika. :)
LadyG:Hur gick det för dig igår? Lflickan: Första gången jag sprang 2 km trodde jag att jag skulle dö ;) förra sommaren sprang jag halvmaran, det trodde jag aldrig att jag skulle klara av (eller att jag skulle vilja göra). Ta det bara lugnt och låt kroppen bestämma. Jämför dig inte med någon annan än dig själv. Bra med ett mål tycker jag då kan man tänka på det då det känns lite motigt. Idag kom vi hem från Åhus och jag gixk en runda till gymmet då knäet kändes mycket bättre. Jag tog det lugnt och gjorde bara saker som inte gjorde ont :) det kändes underbart! Det blev 15 min crosstrainer i lugn takt oxh styrka + stretch. Även lite foamroller då gymmet har sådana (lite ont men gott).
Det problemet finns nog i alla större lopp tyvärr, även om jag tyckte Norrköping var synnerligen lättsprunget faktiskt. I alla fall jämfört med Stockholm :-) Med 400 deltagare lär du ju inte behöva armbåga dig fram, så då kommer du ju kunna hålla den fart du själv känner att du vill ha :-) Fast medalj vill i alla fall jag ha, en trofé att vara stolt över. Helst också en finishertröja, då kan man stoltsera med tröjan efteråt :-)
Ewa1969: Jag har hittat ett program som jag tror passar mig bra, men vi får väl se helt enkelt. Men envis som jag är så bara ska jag klara det. :) Så skönt att du kunde göra flera saker som inte gjorde att knäet ömmade. :)
Ewa1969, det gick jättebra! Episkt faktiskt, komplett med fanfarer och saluter vid starten och vajande fanor på Stockholms Olympiska Stadion. Jag är så tacksam för att jag fick vara med om Jubileumsmarathon, det var verkligen en upplevelse. Helt makalöst, vi sprang ju inte en tävling så mycket som vi sprang för att hedra marathonlöparna i 1912 års olympiad. Visst, det var en kuperad bana. Inte alls snäll egentligen, men Stadion var desto vackrare när vi gick i mål. :-)
Jag tror att det kan vara bra att ha ett lite "mindre" lopp första gången så att det blir lättare att köra sitt eget race. Det kanske blir lättare att köra större lopp när man blir mer van. Om jag nu kommer köra fler lopp vill säga. :) Jo, medalj vill jag väldigt gärna ha. Det är mest om jag inte lyckas få till nåt annat lopp. Eller om jag genomfört ett lopp med medalj så kan jag prova milloppet för att se hur långt jag orkar springa. För jag tror inte att jag blir så biten att jag kommer att ha klarat en mil innan dess. Men större under har ju skett. :)