Utmärkt medlem
670 inlägg
Jag skulle sprungit Malmö halvmara i augusti 2012. Tyvärr satte en knäskada stopp för det. Det var så tråden startade från början! Nu är det en tråd för pepp och stöd för oss som springer eller vill springa mer än vad vi kan än :) Häng med!
Låter som en härlig morgon Ewa. Nej, Laxaloppet heter det jag tänte springa och det går här i Halmstad. Men tack ändå. :)
Jag har en liten fundering angående löpstil. Jag har läst att man ska ha en ganska upprätt hållning på kroppen när man joggar/springer men jag lutar mig lite framåt, svårt och säg hur mycket då jag inte ser mig själv springa så lätt. Är det helt fel att luta framåt eller är det ok att springa hur man vill bara det känns bra och lätt typ?
Bara du inte får ont (annat än träningsvärk då) utan tycker det känns bra tycker jag nog att du kan springa med vilken stil du vill, även om jag vet att "expertisen" anser att man ska springa upprätt och allt det där. Men jag tror att löpstilen måste utvecklas i takt med att man springer, helt ovetenskapligt iofs men jag tänker på t ex handstil. Den är lite som den är i början när musklerna är ovana vid rörelsemönstret men i takt med att vi övar och blir starkare i händerna blir handstilen sakta bättre.
Får väl ge det lite tid så får jag se vad som känns bäst helt enkelt. Försöker tänka på att hålla mig hyffsat upprätt. Tack för svaret. Toppen med denna tråd där man kan få hjälp och stöd/pepp.
Skaderisken minskar väl med en mer upprätt stil, mer framåtskjuten höft och "öppet" bröst? Då landar man bättre? Öppnar man upp bröstkorgen får man också in mer syre till kroppen och orkar mer. Det är vad jag hört i alla fall och jag försöker tänka på att sträcka på mig och skjuta fram höften när jag blir trött och lättare faller ihop. :-) Det känns som det ger en liten extra knuff bara av att bli medveten. Det blev en liten runda på endast 3 km av tidsbrist igår. Jag skulle sprungit minst 5 km men dottern ringde och behövde blev hämtad... Men hon fick snällt följa med :-) Hon sprang en bit men gick sen en genväg till bilen medan jag sprang.
Lite om löpstil: http://www.ludd.luth.se/~torger/running/springa.html#1 Citat: "Till synes är många problem kopplade till för tidig fotisättning, vilket innebär att en löpare som sätter i foten nära tyngdpunktens lodlinje sannolikt har ett bra löpsteg i övrigt också." Det är i princip det enda man behöver ändra på, om man ska vara petig. Men som sagt, det kommer i takt med att konditionen förbättras, musklerna blir starkare och löparen blir mer van. Det är, tycker åtminstone jag, ganska onödigt att jaga upp sig över såna saker som vanlig motionär.
Tack för tipsen. Ger det lite tid som sagt och så får jag se. Men ska ändå tänka lite på de där sakerna så man inte vänjer sig vid något felaktigt.
Absolut, bara man inte börja tillskriva stilen mer betydelse än den har :-)
När jag springer tänker jag på att hålla ryggen rak, bröstet ut, armarna nära kroppen. Jag försöker också ta kortare steg för att inte landa på hälen = benhinnorna. Jag tänker också på att springa lätt och inte klampa iväg ;)
Bara så ingen misstolkar mig (jag är fortfarande yrvaken), fokusera på tekniken men inte så ni spänner er och blir stela. Löpningen ska vara mjuk och följsam, steget flyta fram och landningen tyst. Kika gärna när friidrotten kommit igång, på de elitlöpare som springer distasterna ni är sugna på. Det ser lätt och ledigt ut, till och med när de pressar farten till nära världsrekordfart, då springer de bra. De som ser ut att ta i, som inte är avslappnade, är oftast de som inte vinner :-)