Omgivingens inställning till LCHF...eller andra "dieter" också för den delen

Något som verkligen triggar igång ens omgivning verkar vara att lägga om kosten på något sätt. Förra året vid den här tiden höll jag på med itrim, dvs pulversoppor. Många kommentrarer fick jag, allt från "vad duktigt, vilken karaktär du har" till "du kommer gå upp allt du går ner när du börjar äta". När jag väl började äta, Gi-insirerat fick jag kommentarer om det. "Du som är så smal, inte behöver du väl gå ner mer?", "håller du på med maten fortfarande?". Nu när jag har börjat med LCHF så är det många som är nyfikna och intresserade men även är lite skeptiska, precis som jag var till en början. Skillnaden är att jag är påläst och kan ge vettiga svar när de frågar om kosten. Men två saker har ändå gnagt lite på sistone. I helgen träffade jag en kompis. Hon är ganska stor och skulle behöva tappa 20 kilo. Hon vill dessutom skaffa barn men har haft lite problem som skulle kunna vara kopplat till övervikten. Hon gick igång lite på det där med LCHF, att jag nästan fick lova att inte hålla på hela livet för det kan ju inte vara bra med så mycket fett. Och att hon ville rättfärdiga sitt eget sätt att äta med att hon ville ha sina sötsaker och sin potatis, att hon aldrig skulle kunna gå på en diet som innebar att man inte får äta socker. Det som gör mig lite sorgsen är att hon verkligen skulle behöva gå ner i vikt av flera orsaker men att hon slår bakut om man försöker locka med något som kan verka viktpåverkande. Har erbjudit henne att vi kan träna tillsammans eller peppat henne att ta tag i kosten (men bara när hon har tagit upp det själv) men det blir tvärstopp. Det skumma är att hennes kille är väldigt mån om sin kost, både med kost och träning. Men det är som att hon vill göra helt tvärtemot, bara för att liksom. Man vill ju hjälpa. Jag vet att hon tycker det är jobbigt att vara så stor, men hon skämtar ofta bort det. Hur kan jag hjälpa henne? En annan sak jag blev lite förvånad över var min sambo, som frågade lite försiktigt när jag skulle börja äta "vanligt" igen. Han menade väl på att man inte kan äta så lite kolhydrater hela livet heller. Jag försökte förklara att det kanske kan upplevas extremt nu när jag vill gå ner de sista kilona, men att man kanske kommer äta mer liberal LCHF så småningom. Att LCHF inte är en diet utan ett sätt att leva. Jag blev lite chockad eftersom jag trodde att jag hade hans fulla stöd. Det är vid sådana här tillfällen som det är skönt att Matdagboken finns, och att det finns fler som kämpar med samma saker som en själv. Tack alla!

Kommentarer

5 februari 2013 15:12

Amiechan

Man kan inte hjälpa andra om de inte vill bli hjälpta själva. Man kan inte övertyga andra om de inte själva vill bli övertygade. Det är tufft att vilja hjälpa men inte få, men det enda man kan göra är att vägra "hjälpa" ett beteende som inte är bra och att envist hålla fast vid det man tror på själv. Inte pressa på utan bara finnas där. Lycka till!
5 februari 2013 15:13

annfre68

Ojoj, ja gissa om jag fått försvara och förklara mig - det har nästan varit en lika stor kamp som det är med vikten. Äter ju LCHF sen flera år tillbaks, och är en av dom som inte rasat i vikt, har svårt med min mättnadskänsla och över-äter lätt. Men mår bra i mage och är glad för det, även om jag nu ska ner mina 15 kilo. Kör på och försök att inte gå igång på att folk ifrågasätter, du behöver inte förklara eller försvara dig, det behöver ju inte de göra som äter socker. ... Lycka till!
5 februari 2013 15:53

Matso

Jag tror att enda sättet att hjälpa någon är att göra att personen blir motiverad vilket oftast är en tuff uppgift. Man får väl utgå från en själv.
5 februari 2013 16:07

Ulrika12

Jag tycker inte att man ska försöka förklara och försvara sej för vilken diet man äter. Och som du själv säjer ingen behöver ju förklara varför de äter socker och onyttig mat. Jag har tur för ingen i min omgivning bryr sej, och jag skulle inte heller förklara varför jag äter si eller så. Att försöka få någon annan att börja träna eller lägga om kost är jättesvårt, och det behövs ju också att personen är motiverad. Det är ju också känsligt, jag tycker man ska vara väldigt bekant för att kunna ta upp ett sånt ämne.

Logga in för att skriva en kommentar.