icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Återfallsförbrytare som startar igång någon form av viktminskningsplan ett par ggr om året! Når en komfortabel nivå och tenderar att stanna där när det gäller nyttig mat och träning. För att efter det återgå till det gamla vanliga och på det följer viktuppgång som ett brev på posten. Är less på att inte kunna ha mina kläder i garderoben, på att vara trött och småsugen på mat och godis nästan varje dag. Jag vill vara en hälsosam förebild till mitt barn och att det blir självklart med sunda val i framtiden.
15 oktober 2013 21:12
6

Värde

Alltså, det här med att jag aldrig "lyckas" med min viktminskning....att jag aldrig nått mitt mål på 62 kg, det har jag funderat över. En hel del. Jag anser mig vara en person med god självkänsla och med egenvärde. Jag vet att jag mår bäst när jag äter nyttig, näringsrik mat och motionerar. Så, varför denna fullt fungerande, rationella, hyfsat intelligenta människa (som jag anser mig vara) inte kan lyckas.....det kräver en fundering. Jag kanske inte har så god självkänsla som jag tror. Eller så är jag lat, det är en del i sanningen, och lite bekväm antagligen. När jag nått ett par kilos viktminskning och kommer i, åtminstone ett par byxor ur garderoben, då nöjer jag mig. Då stannar jag där. Det måste helt enkelt vara så att latmasken i mig tar över. Särskilt när det kommer intensiva perioder i livet med studier, småbarn och sambo. Då tenderar jag att falla bort från den "rätta vägen" och hitta snabba lösningar. Lösningar som oftast innebär snabbmat, godis och kolhydrater överlag. Så, mina mål måste kompletteras med att jobba med min inre tjockis helt enkelt. Inte låta henne ta över. Utan fokusera på vad jag vet är sanningar och det är att jag mår bättre när jag äter bra mat och motionerar. Jag vill även vara en god förebild till mitt barn. Jag vill inte köra ett till blogginlägg som börjar "jaaaa nu var man här igen då...." . Nu vill jag se det för vad det är, och göra jobbet som ligger bakom. Det här med viktnedgång och träning är något livslångt, inte något för stunden. Med det sagt, så kommer jag ändå köra igång med kickstartprogrammet här på sidan. För att få igång latmasken inombords ;)

Kommentarer

  • 15 oktober 2013 21:58
    Vad inspirerande att läsa ur din blogg - jag har också börjat och slutat ungefär hundra gånger, och vi verkar ligga ganska nära i våra viktminskningsmål - jag väger 74 nu och hoppas sluta på 63. Det här är gången du kommer att klara av det!
  • 15 oktober 2013 22:07
    Tack för dina ord! Visst är det fascinerande och frustrerande hur man gör mot sig själv! Men nu fixar vi det här, eller hur! Vill inte ligga in här om ett år igen med samma syfte som förr.
  • 15 oktober 2013 22:08
    *logga
  • 15 oktober 2013 22:18
    Ja, eller hur - helt sjukt! Jag har gått upp 12 kg de senaste två åren, och det värsta är att jag först upptäckte det när jag hade gått upp 1 kg, från 71 till 72, då tänkte jag att det var dags att vända, men imorgon, jag kan ju äta tre dubbelbitar plopp saltlakrits bara ikväll också, och IMORGON - då lovar jag att sluta. Sedan stannade vågen på 74... 76... 79... 80! Och innan jag orkade ta tag i det vägde jag 83, så nu är jag på väg neråt igen - fy fan. Tänk om man hade gjort det här första gången. Men som du skriver: man behöver lyckas en gång i alla fall och inte slutas halvvägs.
  • 18 oktober 2013 12:18
    Ja, det är verkligen lätt att ge upp.... Man måste förändra lite i taget och hålla på det. Du hittar säkert vägen. Kramiz
  • 18 oktober 2013 20:31
    Ja, det är nog så som du säger AnnCatrine, att det ska göras lite i taget. Jag har en tendens att förändra ALLT samtidigt och sen orkar man inte upprätthålla allt man dragit igång och så fallerar allt istället. Tack för uppmuntran!

Logga in för att skriva en kommentar.