Damen på bussen.

[KURSIV][/KURSIV] Igår när jag precis hade haft min panikångestattack ,ville jag sätta mig på bussen och åka hem. Jag satte mig längst bak i bussen och hoppades inneligt att jag skulle få sitta själv i sätet ifall jag började gråta igen. Men en kvinna kom på nästa hållplats. "ÄR det okej om jag sitter här" frågade hon vänligt. Jag nickade. Sedan såg ja att hon vred på sig och hon kunde inte hålla hålla sig för att prata. Hon började prata om sina katter och sina hundar och hon verkade vara väldigt ensam. Hon berättade att hon levt för sin hund, men som gick bort för ett år sen så nu hade hon katt. Vi gick av på samma hållplats och hon tackade för tålamodet. Då började jag fundera på hur mycket ensamma tanter de finns där ute? som är instängda i sina lägenheter och är socialt understimulerade. Nu tänkte jag att detta kunde ju ha gjort hela hennes dag, att hon fick prata med någon 10 minuter på bussen. Tror jag ska anmäla mig till röda korsets arbete, som just riktar in sig på att inga äldre ska vara ensamma. kram på er :)

Kommentarer

20 september 2012 19:00

Stanzie

Åhh, en sådan underbar och klok tanke du har där och kanske kan det hjälpa dig i ditt eget mående också =)!!
20 september 2012 22:12

Snuttan7

Det för bevisar att allt har en mening. Det kunde varit så att du suttit där ensam o fortsatt i din ångest men nu blev det nåt annat. Kände du dig behövd kanske? Härligt att du kunde båda på det. Kram Sandra 🌸
21 september 2012 07:53

okunnig

Stanzie: Ja, de hjälpte nog lite faktist :) tack för din komentar :) kram!! Snutan7: Jag kände mig behövd , sen fick jag något annat att tänka på och de höll ju ångest i chack! Helt suveränt :) kram!

Logga in för att skriva en kommentar.