Det är så mycket mer en bara viktnedgång.

När jag var som störst (90 kilo)hade inte jag vart överviktig speciellt länge. . Jag levde i någon sorts förnekelse och tillät mig aldrig inse att jag var tjock. Jag hade inte ställt mig på vågen på över 3 år och försökte intala mig att jag vägde runt "70" folk bara himlade med ögonen såklart.. Jag förstod det inte förens min kompis ärligt sa "du är tjock" Då började den långa processen.. Jag var tvungen att börja älska mig själv och tro mig själv trotts det. När jag började gå ner i vikt så kom jag in i en riktig känslostrom då jag började förstå vad jag hade gjort med min kropp. Jag var tvungen att inse att jag hade fetma och var tjock. Tankar som "hur kunde jag låta de gå såhär lång, varför gjorde jag ingenting tidigare" kom upp ganska frekvent.. Jag kände en enorm skuld och skam och jag skämdes. Gud vad jag skämdes. Jag har fortfarande 5.5 kilo att gå ner i vikt och jag känner fortfarande likadant. Känslostormen när man inte har gjort bra ifrån sig, och lyckan när man har gjort bra ifrån sig. Jag tror viktnedgång är en process, man måste börja ransaka sig själv och erkänna för sig själv vad de är man har gjort fel. så summan av kardemumman.. viktnedgång är en process både fysiskt och psykist. Ni är starka!

Kommentarer

24 januari 2013 14:42

Bollis

Du är också stark! Glöm inte det =). Du har helt rätt i det du skriver och det är mycket det som jag börjat jobba med nu när jag börjar närma mig mitt mål så sakteliga.
24 januari 2013 15:34

okunnig

tack fina bollis:-)
24 januari 2013 16:23

LadyG

Jag känner igen mig i det du skriver, om att börja älska sig själv först och bearbeta sitt inre först - först då kunde jag ta kontrollen över "monstret på mitten" (min omättliga mage). Ett tag var jag så arg på mig själv, så besviken. Hur kunde jag? Men det är ju lätt att fördöma sig själv för sin svaghet i efterhand, lätt att vara efterklok. Jag tror jag är på god väg att förlåta mig själv nu, men det har tagit [KURSIV]lång [/KURSIV]tid.
24 januari 2013 17:18

anise

Jag känner oxå igen mej en hel del i det du skriver..jag faller in och ur mitt kämpande med alla känslor om vad jag är värd NU för det är det som räknas..Vi kan vara starka tillsammans alla som kämpar..Jag börjar om nu IGEN...och i år ska jag lyckas
24 januari 2013 17:58

okunnig

tack fina ni för era kommentarer! det är skönt att inte vara ensam om att känna olika saker stor kram på er!

Logga in för att skriva en kommentar.