fulgråt.

Har du någon gång känt att du vill dö? Eller gråtit så mycket och tappat andan och faktist hoppats på att det var ditt sista andetag? Jag känner mer, för mindre. För vissa är det småsaker , men dom blir stora för mig. Jag förstår att jag blir jobbig att vara omkring just då. Min bipolära sjukdom känns för det mesta inte så mycket. Men idag insåg jag hur mycket den styr i min tillvaro. Jag fick höra att "jag gör drama av precis allting" jag kan se hur det kan uppfattas så men det är aldrig min mening. Jag skulle gärna slippa den här förbannade äckliga ångesten. Jag skulle gärna känna som en "normal" människa känner. Men det gör jag aldrig. Ibland känner jag mig som ett känslomässigt monster. Varför kan ja inte bara vara normal? Inte känna svartsjuka, inte känna sådan frultansvärd oro över allting? Inte älska så fruktansvärt mycket så fruktansvärt starkt jämt. Ibland försäker jag se det som en styrka, vilket det är i mitt arbete för att jag bryr mig otroligt mycket om mina patienter. Men i min egen tillvaro, är den inte alltid rolig. Jag tackar i alla fall gud. Att jag får tro på dig. Att du gav mig den mest fantastiska familj man kan tänka sig, fantastiska vänner och en fantastisk sambo. När jag känner mig som idag (bara skrot) så vet jag att någon ser på mig annorlunda. Någon som inte ser min övervikt och mina känsloutbrott. Det är Trygghet. Tack!

Kommentarer

16 februari 2016 07:25

lejonell

Ja. Du är älskad. Som den du är.
16 februari 2016 07:30

Bella50

Idag är en ny bättre dag förhoppningsvis 🌹👍

Logga in för att skriva en kommentar.

okunnigs blogg

fulgråt.

Gillar

Kommentarer