Varför hittar jag alltid motivationen instoppad i ett hörn?

Har inte skrivit något på så länge,konstigt att jag låter bli när motivationen är låg? Det skulle väl vara tvärs om? När jag behöver hjälp och stöd borde jag väl skriva, men sådan är jag inte som person,tyvärr kanske,för på det här viset måste jag alltid ta mig igenom problemen själv och det går inte alltid så lätt och då tappar jag motivationen (eller stuvar in den i ett hörn?) sen äter jag och tiger och tar mig "igenom" problemen eller oron, sen när allt är "bra" igen så letar jag fram motivationen och kör igen och då är jag beredd att skriva och motiveras av andra människor,är jag konstig eller? Jag tror att jag i allt detta "konstiga" har börjat att så sakteliga förstå mig själv (efter 47 år ! ) Jag är en människa som gör allt för att "klara av " jag vill inte misslyckas inför andra,därför tystnar jag och säger ingenting när det går dåligt (eller känns dåligt)och så lugnar jag ner mig med maten istället och sen är cirkusen igång! Det konstig är att om andra skulle göra som jag så skulle jag direkt se problematiken ,men med mig själv har jag alltså lyckats blunda i 47 år,prata om en tjej med självinsikt :) . Men som sagt för att ändra på sig själv måste man våga se sig själv och de är det jag försöker med nu. Mitt nya motto är:" Gjut ditt mål i betong,men lägg vägen dit i sand" Så var bestämd med vad du vill men inte hur du tar dig dit! Kram alla!

Kommentarer

12 november 2011 11:31

Rosie64

Jag känner igen, det är liksom strutstaktik inför sig själv och resten av världen. Om jag inte ser prtoblemet så finns det inte. Lycka till med att ta nya tag.
12 november 2011 11:40

ronjja

Ja , jag har upptäckt för länge sedan vilken kämpe du är kämpa på du ska se att du når målet till slut
12 november 2011 11:44

Bgitta

Får jag låna ditt motto. Skulle behövas just nu. Pepp till dig
12 november 2011 12:58

gittan52

Fortsätt blogga! Ett av fler bra sätt att både få lite motivation på köpet samt att ge bort lite till andra ;) Vilken underbart vacker bild!
12 november 2011 14:43

Yrla

hej jo jag känner igen mig lite i detta. Men skönt att du är tillbaka nu hoppas du fortsätter att skriva har saknat dina ord hälsn yrla
12 november 2011 15:43

Cina46

Hej alla underbara! Ni värmer mitt hjärta i höstmörkret,om ni bara visste!Struts problematiken känner vi lite till mans (o kvinns) igen.Att kämpa ronjja är mitt mellan namn :) Låna gärna mitt motto Bgitta !låna gärna alla som vill!Bilden är tagen i skogarna "häromkring" man väntar nästan på trollen! Tack Yrla! Jag hoppas också att jag är tillbaks.

Logga in för att skriva en kommentar.