Alla dessa smådjävlar

Visst har du stött på dem? Dessa smådjävlar som har förkärlek till att sitta på axeln och viska in i ditt öra. Det finns många olika typer av dem och alla har vi olika förmåga att kunna motstå deras frestelser. Några har som ständig följeslagare tobaksdjävulen och att inte försöka lyssna på de smeksamma orden om hur ljuvligt det är att tända cigaretten, dra ett djupt bloss och blåsa ut, det är inte det lättaste. Några har den lilla spritdjävulen att tampas med och speldjävulen har nog alla hört talas om. Jag tänkte ta upp två sorters smådjävlar som kan ställa till nog så mycken oreda och sorg i våra liv. Den ene sitter gärna på den vänstra axeln, inte för att den på något sätt är politiskt orienterad åt det hållet utan just för att den trivs gott där. Så är det med smådjävlarna, någon större mening i livet har de inte, mer än att ställa till så mycket jäkelskap som möjligt. Denne djävul har en fallenhet för lathet, ju mindre han kan få dig att göra desto gladare blir han. Det är han som viskar i ditt öra att du nog inte orkar ut och röra på dig idag. Och är det kanske inte så att du har lite värk i foten? Det kan vara hälsenan och då måste du vila. Eller känner du inte av början på en förkylning, lite småont i halsen kanske? Och det vet ju varenda djävel att träna när du är förkyld, det är förenat med livsfara! Dåligt väder är det till råga på allt, antingen blåser det för mycket eller så regnar det, det snöar, det är för varmt, det är för kallt…han har många förklaringar till varför du inte ska gå på det där träningspasset eller springa den där löprundan. Den andre smådjäveln, som jag tyvärr har stiftat bekantskap med, han tycker om att sitta på högra axeln. Återigen finns det ingen orsak till det, de gör precis vad fan de vill och struntar i alla logiska förklaringar. Här rör det sig om raka motsatsen till den lille lata djäveln. Hans stående citat är ”Det som inte dödar härdar”. Det spelar ingen roll om du känner dig lite småkrasslig – ut ska du! Och det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, flinar han glatt. Och förresten tjejen, om det nu är så jäkla kallt ute – varför då inte träna inomhus? När förnuftet försöker få dig att ta en vilodag manar djävulen på: ett förlorat träningspass är för alltid förlorat. Det är bara loosers och veklingar som hoppar ett pass bara för att man har lite ont. No pain, no gain, skriker han rakt in i örat med tordönsstämma. Råkar du då titta på honom så kan du se hur det riktigt lyser av överjävlighet i hans ögon. Det finns de som kan hantera sina smådjävlar på ett utmärkt sätt. Ena dagen lyssnar de på den lille lata djävulen och nästa dag på den hysteriskt skrikande träningsdjävulen. Men allt som oftast tenderar någon av dessa två djävlar ha övertaget. Lyssnar du allt för ofta på den late så riskerar du att få hjärt- och kärlsjukdomar, benskörhet och gud vet allt. Lyssnar du för mycket på den andre kan du bli övertränad, drabbas skador och förkylningar eller rent av ortorexi, träningsnarkomani. Eftersom jag nu har erfarenhet av att ha en smådjävul hängandes på axeln i tid och otid kan jag ju säga att det är jäkligt svårt att bli av med dem. De klänger sig fast och hur hårt du än ruskar på dig så sitter de kvar. Har de bestämt sig för att du är en god lyssnare, då lämnar de dig inte i första taget. Hur många gånger har jag inte släpat mig ut med värkande knän för att genomföra ett löppass med orden klingandes i mina öron: No pain – no gain! Och för att inte tala om alla förkylningar jag nonchalerat bara för att en djävul skrikit i mitt öra att jag är en vekling. Men nu har jag verkligen fått nog! Nästa gång överste träningsdjävul sätter igång och ryta kommandon, då ska jag skrika honom rakt i hans eget öra: Dra åt helvete, jag sköter mig själv!

Katris blogg

Alla dessa smådjävlar

Kommentarer