Dåligt samvete

När jag pratade med pappa i telefonen så sa jag att jag stannar hos honom tills på fredag. Då sa han med gråten i halsen - oj, ska du åka redan på fredag . Jag kände mig så jäkla kass, men jag känner att jag inte orkar stanna längre - helgen vill jag kunna ha fri så här innan jobbet börjar igen på måndag. Dåligt samvete förstås - fast jag inte borde. Så blir jag arg också och får dåligt samvete för det med. För hade pappa lyssnat på mig och min bror tidigare så hade situationen för honom inte varit lika illa. Vi har tjatat och tjatat långt innan mamma hamnade i rullstol att de måste byta lägenhet eller fixa ett trygghetsboende. Hade han haft trygghetsboende eller boende i ett hus med hiss så hade han kunnat ta sig ut mycket tidigare än nu, han hade kunnat träffa folk och fått tjöta lite med dem trots att han går med gåstol och rullator. För nu börjar han bli allt bättre, men är fången i lägenheten för att han ännu inte kan ta sig nerför alla trapporna - och tillfällig färdtjänst kan man tydligen inte få enligt kommunen. Nä, nu skickar jag det dåliga samvetet åt skogen - jag har gjort mitt bästa och gör mitt bästa för mina närstående - måste få ta hand om mig själv också utan att må dåligt över det.

Kommentarer

30 juli 2013 19:19

Eminemma

Ja, du ställer på hur mycket som helst, ut med det onödiga dåliga samvetet! Pepp!!
30 juli 2013 17:34

gittan52

Det är nog en sak att se på sina föräldrars behov "utifrån" och att se det från föräldrarnas sida... Jag tror inte att det finns speciellt många äldre som har en viss framförhållning i sitt åldrande och boende, även om man skulle önska det. Att vi "ungdomar" tjatar hjälper nog föga... i alla fall så länge de själva inte kan sätta sig in i hur det faktiskt kan bli framöver. Ibland avundas jag personer från andra delar av världen, där man tar hand om varandra, från små barn till de äldsta. Samtidigt är jag glad att jag inte hör till dem. Men det beror nog mer på min uppväxt och vad jag är van vid, dvs "man sköter sig själv". Jag gissar att ett trygghetsboende inte är något man fixar med ena handen, det ska väl till en del beslut samt att man behöver vänta på att en lägenhet blir ledig. Men som vi är uppvuxna och som vårt samhälle fungerar så hoppas jag att du inte har dåligt samvete så länge! Om inte du mår bra så kan du inte stötta dina närstående heller.
30 juli 2013 17:35

elilas

<3 ta vara på dig <3 det låter som att dåligt samvete vore det sista du ska ha
31 juli 2013 06:39

Katri

gittan52: Trygghetsboende har du rätt att söka till när du blir äldre - utan några papper som helst - visst får man stå i kö för detta och man kan inte tacka nej heller till det man blir erbjuden utan att hamna sist i kön igen. Sedan tror jag heller inte att det är så lätt att ha ett generationsboende - men när det fungerar så är det nog ganska härligt - men jag misstänker att det är kvinnorna som får ta hand om det hela i de delar av världen där det inte finns någon äldrevård att tala om. Och för all del här i Sverige är det väl också som så att det är vi kvinnor som får ta hand både om barnen och föräldrarna när de blir gamla.

Logga in för att skriva en kommentar.