Drömmar som talar

Oj, vad jag drömde mycket i natt. Första var jag ute och löptränade när jag mötte en annan löpare som sprang med låånga steg och jag tänkte - oj, vilken felaktig löpteknik (fokuserar mycket just nu på min löpteknik) - kom fram till en vacker men konstig boulebana och i närheten fanns en inglasad spiraltrappa som jag skulle uppför. I trappan stod det mycket folk för de kom inte upp! För att det allra sista trappsteget satt så högt upp att ingen kunde ta klivet. Jag tvekade en stund men så tog jag tag i trappräcket och sträckte upp mitt ena ben, fick fäste och hävde mig upp. Jag var uppe!(vad betyder då det? dags att våga ta klivet kanske?). Slutligen så befann jag mig plötsligt i Vara med min cykel(bor på västkusten) på väg till Stockholm medelst cykel. Men i vara hade mina krafter tagit slut. Min väska var borta där jag hade pengar och telefon. Hur skulle jag få tag i min man så att han kunde komma och hämta mig? Så fick jag hjälp på ett café av en åldrande dam som lånade ut min telefon. Jag frågade vad jag skulle göra under tiden medan jag väntade på min man, jag hade ju inga pengar. Hon föreslog en gratis yogaklass, men det hade jag ingen lust till(har funderat på att ta upp yogan igen - verkar som jag inte ska det...). Det mörknade ute och hon bjöd hem mig i väntan på att Ola dök upp(hjälp finns även om man inte tror det). Detta var min natt:-)

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.