icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Löparnörd med intresse för friluftsliv och jakt.
Hundrädd som blivit hundälskare på gamla dar. Har en jaktspringer och hennes dotter som är en korsning mellan springer och wachtel.
Önskar att dygnet hade mer än 24 timmar eller att helgen bestod av lite fler dagar ;-)
1 juni 2011 14:08
2

Envisare än en åsna

Ledsen! Försöker övertyga min man i det idiotiska att åka upp till Dalsland när han har svåra knäsmärtor. Han har fått tid hos doktorn nu i em, men vill inte ställa in ändå. Min gubbe är inte den som klagar i första taget och han springer definitivt inte ned dörrarna hos doktorn. Har han så pass ont att han beställer tid då är det sjuhelvetes ont. Ska jag behöva binda fast honom? Fast det klarar jag inte av - han är starkare än mig. Det löjliga i det hela är att han ständigt och jämnt säger till mig att tänka på återhämtning, han tror antagligen att han själv aldrig behöver det. Jag har tjatat på honom i veckor att dra ned på takten, han jobbar typ 12 timmar om dagen - är snickare. Ja, han har åttatimmarsdag vanligen men nu ska prompt den nya sjöboden vara tipp topp innan midsommar - så han arbetar non stop, ingen vila på helgerna heller. Märkligt egentligen hur svårt det är att stå vid sidan om och se hur ngn man håller kär har ont. När jag själv har ett skov med svåra smärtor är det betydligt lättare för mig att ta. Att människan av naturen skulle vara självisk tror jag inte ett dugg på. Vi är beroende av social sammanhang och då kan man inte vara självisk. När mina vänner eller arbetskollegor mår dåligt mår inte heller jag bra. När ngn i min familj mår dåligt, då mår inte heller jag bra. Vi värnar om varandra för vår egen existens är beroende av närhet, sociala samband och vänskap. Ja, så blev frustrationen ngt annat för tillfället.

Kommentarer

  • 1 juni 2011 14:16
    Vad jobbigt! Jag håller med dig om att man blir påverkad av hur ens nära och kära mår. Man är en del av något, en familj, en gemenskap och när någon i den gemeskapen inte mår bra påverkar det alla. Hoppas du når fram till din make, så han förstår att du bryr dig och menar allvar.
  • 1 juni 2011 17:01
    gittan52
    En svår balansgång att försöka få den man älskar att förstå att man vill dem väl och att man oroas av att de inte mår bra. Men trots allt är det ju han som bestämmer... Kan du ställa ultimatum? Att du inte åker med om han inte först gå till läkaren? För du skulle med eller hur?

Logga in för att skriva en kommentar.