Insikt

Igår insåg att jag är på väg tillbaka dit jag varit förut. Första gången fanns nog inte ens ett namn på diagnosen, men idag kallas det för ortorexi. Då för tjugo år sedan, då jag förstod att jag var riktigt illa ute vägde jag bara 50 kg, tränade styrketräning 4 dagar i veckan och sprang ca 4 mil i veckan plus att jag åt extremt "nyttigt". Min bror påpekade att jag hade anorexia, min läkare sa att jag inte fick gå ned ett kilo till och jag själv insåg också att det här inte var hållbart. Så jag lade om och lyckades hitta rätt nivå. Sedan har jag varit på väg flera gånger att hamna i träsket igen men insett i grevens tid att nu är det dags att tagga ner. Min man har ju sagt till mig även den här gången, men träningen är ju så himla rolig. Löpningen är wow, spinningen är wow, styrketräningen är wow. Idag är jag helt slut och det är fullständigt normalt med tanke på att jag tränat så mycket samt att jobbet är så tufft just nu. Så idag är det vila som gäller och sedan planera träningen lite bättre och inte pressa in extra pass bara för att det verkar kul. Fast jag fick mig en rejäl ruschig cykeltur alldeles nyss. Min man hade glömt mobilen hemma och hans kollega ringde och behövde ett verktyg på stubberten som låg i min mans jobbil. Inget att göra, på cykeln och cykla iväg till min gubbe och med andan i halsen räcka över mobilen till honom - det var verkligen en nödsituation - för kollegan hängde ute på en brygga - de bygger bryggor. Idag ska jag köpa nya krukväxter till fönstret, bjuda min man på elvakaffe nere vid sjöboden vi håller på att bygga, laga god middag och mysa rent allmänt. Och det känns lugnt, även om det spritter lite i löpbenen;-)

Kommentarer

30 april 2011 13:39

Yrla

hej ja det är bäst att vila lite ibland. Det kan va nog så mysigt o sitta vid sjöboden o mysa. hälsn yrla
30 april 2011 17:56

gittan52

Härligt att du inser vart du är på väg innan det har gått för långt. Vi ska nog lite mer på omgivningen för de ser sånt vi själva inte vill se. Vet inte om du läst något om KBT, men ibland är det intressant att fundera över varför vi gör det vi gör och för vem

Logga in för att skriva en kommentar.