Så glad och sååå stolt

Idag gjorde jag premiär på halvmaradistansen - faktiskt tom liiite längre - 21,82 km med en snittfart på 6,07 per kilometer. Det längsta jag sprungit tidigare är 19,3 km 2010. Har gått och längtat i en månad nu att få testa distansen och idag kändes det precis som om det var den rätta dagen för det. Har sprungit lite mindre i ett par veckor nu och benen kändes superpigga trots att jag klämde in 35 km cykel igår. Den där lyckokänslan efteråt och trots att benen kändes trötta de sista 5 km så hade jag ett leende på läpparna när jag sprang. Det enda dumma var att jag inte hade snört åt högerskon tillräckligt så på sluttampen fick jag ont i stortån och undrade varför jag hade fått det - men så blickade jag ned och tänkte för mig själv att du är väl dum som en åsna som inte knyter skorna ordentligt. Nå, lär väl bli en blånagel till på min fot och så lärde jag mig att inte slarva! Så när vi handlade veckomaten köpte jag mig en Magnum mandel - för att jag är värd det! Nu hägrar nästa distans - 30 km - och eftersom jag ligger en månad före i min träning så hoppas jag kunna genomföra ett sådant pass i slutet på augusti - början på september. Ja, det var ett hallelujamoment när jag sprang in på gårdsplanen och tänkte att ja jädrar det här skulle både gympafröken på högstadiet och den där reumatologen som sa att jag aldrig skulle kunna springa igen sett!

Kommentarer

30 juni 2013 17:29

lejonell

Vilken härlig revansch. Grattis!! Bra gjort!!

Logga in för att skriva en kommentar.