Skiter i ledvärk och sorg.

Var hos pappa i ett par dagar för att flytta mamma från korttidsboendet till särskilt boende. Extremt jobbigt rent känslomässigt, det att hon aldrig blir "min" mamma igen. Hon blir allt snabbare allt mer dement och dessutom kommer hon aldrig att kunna gå igen såvida inte ett mirakel sker. Sedan är det också svårt i sin egen sorg att försöka trösta pappa som naturligtvis efter 60 år tillsammans sörjer något oerhört. Och att inte kunna finnas på plats lite oftare. Vi bor ju så pass långt ifrån varandra. Som ett brev på posten åkte jag på vansinnig ledvärk när vi kom hem igår kväll. Men i morse tänkte jag att det skiter jag i. Tog mig en långpromenad med hundarna och körde ett styrkepass efteråt. Så länge det bara är ont och inte svullet så fixar jag träningen. Vet ju att den bara gör gott trots att det kan ta emot att träna. Tröstköpte mig ett par Nike Lunar Fly. Tyckte jag var lite värd det.

Kommentarer

10 mars 2013 17:55

freiia

Skickar styrke kramar!
10 mars 2013 20:39

thea77

Styrkekramar
11 mars 2013 11:00

Katri

tack!

Logga in för att skriva en kommentar.