icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Löparnörd med intresse för friluftsliv och jakt.
Hundrädd som blivit hundälskare på gamla dar. Har en jaktspringer och hennes dotter som är en korsning mellan springer och wachtel.
Önskar att dygnet hade mer än 24 timmar eller att helgen bestod av lite fler dagar ;-)
9 januari 2012 14:58
3

Stavgång och promenad med vargyl

Var uppe på vår gård nu i helgen. Finfint väder på fredagen lockade till ett lååångt stavgångspass. Härligt! När det började skymma tog jag mig en eftermiddagspromenad i väntan på att karln skulle komma hem från jakten. Hade hunnit en bit på tillbakavägen när jag hörde ett ylande inifrån skogen, förstod ju att det var varg men intalade mig att det nog var en hund iaf - men så svarade ännu en varg lite längre bort. Faktum är att jag blev jätterädd, trodde inte jag skulle reagera så. Jag har ju sett vargen och då var det bara en häftig känsla att få se den. Men den här gången reste sig håret på hela kroppen och jag vågade inte fortsätta i min löjliga rädsla. Så jag ringde karln min och frågade var han var. Till min lättnad så var han på väg hem och jag kunde fortsätta att gå mot mer bebyggelse tills jag mötte honom och fick lift tillbaka. Kan fortfarande inte förstå varför jag blev så irrationellt rädd. Fast det är väl bara att vänja sig, en gång i tiden var jag panikslagen om jag mötte en älg. Och så här efteråt så är det häftigt att också fått höra dem efter alla år med vargar runt stugknuten.

Kommentarer

  • 9 januari 2012 15:30
    Asja
    Tror det är så att vargayl sätter en primitiv skräck i kroppen. Sedan har man ju alla dessa skräckfilmer där vargarna ylar mot månen ;) Vi har nyligen hittat vargspår på jaktmarken och min första tanke var "då törs inte jag plocka kantareller i år" innan jag besinnade mig och insåg att vargen förmodligen inte är densamma som i Rödluvan och att den inte kommer att sluka mig ;-D Dock kommer det inte på tal att släppa drevern på jakt nu, synd!
  • 9 januari 2012 16:05
    Katri
    Har också jakthundar, fast kortdrivare. Vår gamla spaniel är "vargren", är det varg på skogen söker hon inte ut utan håller sig till oss. Fast den lilla söm söker ut vidare, henne kan jag bli lite orolig för ibland. Vargen tog i veckan en jakthund en bit bort från oss, så det är med blandade känslor vi släpper våra lösa. Nu är det iofs inte så mycket jakt här uppe utan den mesta jakten för våra hundar brukar vara nere i Bohuslän.
  • 9 januari 2012 16:12
    Asja
    Det är ju naturens lag att vargar tar hundar, hunden inkräktar ju på vargens revir, men om min lille drever-gubbe blev varga mat skulle jag bli varghatare för evigt!

Logga in för att skriva en kommentar.