Tidig löptur och saknar gubben

Sonen som tillfälligt bor i sitt gamla pojkrum väckte mig redan kvart i fem, eller snarare hans larm. Först ett pling plongande i tre minuter, sedan kass musik tills jag bankade på hans dörr. Han var mer död än levande och jag var naturligtvis klarvaken efter att legat och lyssnat i fem minuter. Så det var bara att ta hundarna , snöra på sig löparskorna lite tidigare än vanligt. Vilket inte var helt dumt för då hann jag med ett lite längre pass. Intet ont som har något gott med sig ;-) När jag kom hem så hade sonen stuckit till jobbet och huset kändes så där ödsligt tomt som det gjort nu i två dagar. Min man jobbar numera borta på veckorna och jag har inte riktigt hunnit vänja mig vid det. Jag trodde inte jag skulle känna så eftersom min man tidigare jobbat så för ungefär fem år sedan och det under våra barns värsta tonårstid och själv var jag sjukskriven i omgångar då. Tänkte att den här gången är det ju lätt som en plätt med en unge utflugen och en på väg, men tji - ensamt känns det allt vid frukosten.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.