Trött i psyket men ganska pigg i kroppen

Efter tre dagar hos pappa och mamma så känner jag mig helt dränerad på energi. Det är så svårt att se sin mamma i rullstol och hennes demens fortskrider. Att inte kunna kommunicera som vanligt, att inte förstå vad hon menar - ändock så blev det en hel del skratt tillsammans. Och kramar och pussar. Och så pappa då, som gråter och sörjer över att det blev så här - över separationen, förlusten...det var tufft från det jag vaknade tills det jag gick och lade mig. Ända andningshålet var löpningen och powerwalksen fram och tillbaka till hemmet - pappa tog bussen. Kroppen däremot är pigg och alert. Jag hänger mig fast vid träningen som ger mig så goa uppåtlyft och ett bättre humör. Utan löpningen vet jag inte riktigt hur jag hade mått i nuläget.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.