Det finns hopp trots allt
Det peppade mig riktigt mycket så att jag provade några byxor innan jag gick på jobbet bara för att se om dom passade mig. Jag får nog vänta några veckor till innan jag kan ha dom så att de sitter bekvämt. Det roliga är att jag såg provandet possitivt och jag ifrågasatte inte OM jag kommer in i mina byxor någon dag. Utan jag tänkte istället NÄR jag kommer in i mina gamla byxor, och det vet jag att jag kommer att göra en vacker dag.
Det lustiga med att ha gamla kläder som är för små i garderoben är inte att jag så hemskt gärna vill använda dom igen utan mer av att jag vill ha en mall, typ en referenspunkt så att jag kan säga: Nu kommer jag in i mina svarta byxor igen.
Hej tjolahopp, vi hörs imorgon.
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.