Tankar kring viktnedgång...
Gillar
Kommentarer
-
Tack för alla fina ord!
-
Oj, var min första tanke, känner så väl igen mig i dina tankar så jag kunde ha skrivit dem själv! Jätte bra skrivit och formulerat!
-
Jag känner också igen mig otroligt mycket! När jag kom ner i normalvikt kände jag precis likadant, vad ska motivera mig nu??? Då satte jag löpträning som mål, förbättra resultat mm. Sedan flyttade jag hem till Sverige där det fanns lösgodis igen och pang +10 kg. Sedan dess har jag studerat på distans vilket gjort att jag tvingats sitta hela dagarna och kvällarna framför datorn och för att orka så blev det en hel del socker. I perioder har jag "tagit tag i mig själv" och gått ner de där 10 kilona men de har strax kommit tillbaka igen. Men för varje gång jag har gått ner så har jag hamnat snäppet längre ner på vågen. Problemet är att varje gång jag slutar räkna min mat så går jag sakta uppåt. Just nu är jag i en viktminskningsperiod (första 10kg ej frillivigt utan pga ryggvärk) jag har gått ner nästan 20kg på ett år nu och börjar inse att det här är ju inte hållbart! Allt detta upp och ner har gjort att jag brutit ner min muskelmassa samt att jag är besatt av min (äckliga!) pösmage. Jag vet att det spelar ingen roll hur mycket jag än bantar så kommer inte magen försvinna det krävs en operation för det, men jag blir ledsen när jag inte kan vara nöjd med mig själv. Oj det här blev långt det är nog bäst att jag rundar av. Roligt att du lagt upp bilderna på följd på bloggen!
-
Stinta: Nu har jag i och för sig inte jojo-bantat så värst, jag har kunnat hålla vikten fast jag känt mig omotiverad vilket är en mycket stor vinst i sig. Men, jag blev ändå av med massa muskler och har också en rejäl pösmage till följd av hööög fettprocent trots viktnedgång. Jag vägrar dock ge upp och med rätt träning börjar också magen ändra form nu. Kolla mitt förra inlägg här för bild, skillnad på 5 veckor. Det tar tid, men det går också utan operation :) Ge inte upp! Kul att du gillade både inlägg och blogg, tack.
-
Jättefint resultat på magen, snyggt jobbat :) Tyvärr är nog min mage mera en skrynklig skinnpåse.
-
Det är ju precis av den anledningen som jag är här! Jag går ner i vikt o tror plötsligt att nu är jag som alla andra, dvs jag kan äta vad som helst när som helst o hur mycket som helst, utan att gå upp i vikt igen..... Är plågsamt medveten om att så inte är fallet, innerst inne. Ändå står jag här med 25 kg övervikt. Igen. Jag har också en idé om att det som ingen ser att jag äter, det innehåller inga kalorier! Vilket leder till en massa smygätande och hemlighetsmakeri. Det är ett evigt plockande och städande och gå ut med soppåsar od. Vill slippa allt detta nu och kunna leva ett normalt liv. Komma till nån slags jämvikt som jag kan hålla och må bra av. Som funkar mitt i livet. Långt blev det visst! Ha det gott o kämpa på!!
-
Stinta: Ha, gissa varför jag bara lagt upp bild från sidan :P skenet bedrar ;) BenitaLi: Eller hur, jag har kommit till att det verkligen ÄR en ätstörning. Jag tror faktiskt inte att det är något som någonsin kommer försvinna helt, de dåliga dagarna kommer driften att äta alltid finnas kvar. Men, man blir starkare med tiden och orkar stå emot. Och då man insett sitt problem och hur sjukt det där hemlighetsmakeriet är så kommer man långt. Jag satte som regel att ALLTID berätta för min sambo på kvällen om jag smugit undan något på dagen och har faktiskt hållit det löftet, med 2-3 undantag på 3 år! Tack och lycka till!
-
Hoppas du hittar förmågan att bara vara du och göra det du vill och att du kan njuta av det i din tillvaro. Lycka till med fortsättningen.
Logga in för att skriva en kommentar.