Viktkompis! -5kg!

Kör oxå på virkning! Så roligt! Perfekt att virka små julklappar till släktens barn ;)

God morgon allihopa! Hoppas ni har sovit gott, det är ju en väldigt viktig byggsten också :) Jag vaknade 45 minuter innan väckarklockan så jag flög upp ur sängen klarvaken för en gångs skull, tänkte att det är bättre att ta till vara de 45 minuterna än att ligga och försöka somna om, så nu har jag hunnit köra en lätt mini-cirkelövning med planka, rumpträning, sidoplanka och crunches (bilringarna är mitt största komplex) Sitter som bäst och dricker min favoritsmoothie och en kaffe och känner mig nyfiken på dagen :) Illusion och NY85; ni är ju verkligen inte ensamma om att småäta, det är kanske något vi alla kämpar med? :S Men jag tror knepet kan vara att acceptera att man kommer bli sugen på något varje dag istället för att kämpa emot; på så sätt kan man planera in det i dagsintaget istället och försöka köpa hem mellanmål som är goda men hälsosamma, och så kan man äta det lite INNAN min egentligen blir sugen? Dvs om man vet att man kommer vara ensam hemma mellan kl 16-21, att favoritprogrammet kommer på tv:n och att det finns glass i frysen och kex i skåpet, så kanske man kan köpa morötter med dip som man smaskar i sig redan 17.30 (då man annars skulle bli sugen på glass 18.30) ? :) Är inte säker på om det funkar men jag tror det kan vara värt ett försök :) Hoppas ni alla får en energifylld, färgrann dag med mycket solljus, frisk luft och positiv motivation! :)

Fitbulle: Tack för smoothie-tipset! Låter gott, får pröva det någon dag. Bra initiativ med att inte köpa kläder innan målet är nått, tänk vad roligt att spendera pengar på snygga kläder till sin uppdaterade, snygga kropp! NY85: Vad skönt att man inte är ensam, blir ju lätt att man tänker så när man inte pratar med någon om det… Jag har pratat med min sambo, men han kan inte förstå problematiken. Han tycker bara att det är att sluta äta, att det inte är svårare än så. För mig är det mer psykologiskt än just fysiskt, även om det är vissa saker och substanser som triggar mer än andra. Nu känns det rätt hopplöst, men det kan ju bara bli bättre! :) Angående glassen så åkte jag dit. Stort. Jag käkade mer än halva paketet, medan sambon satt och tuggade i sig några små skedar och var inte alls så sugen. Han tänkte att det var mer en mysgrej och att jag skulle bli glad av det. Men, men. Bara att ta nya tag nu. Att förbereda något annat nyttigt har jag gjort flera gånger – bakat mina egna kakor, ätit kilovis med kesella och bär, mixat kesella med kakao och sötningsmedel – allt för att inte äta ”den riktiga varan”. Det funkar temporärt när jag är inne i en bra träningsperiod, men annars åker jag alltid dit om godiset/glassen/vad-det-nu-kan-vara finns kvar efteråt. Ska man behöva leva på svältgränsen bara för att man vet att man kommer sätta i sig massa onyttigheter? Oavsett om jag är mätt, hungrig, sugen eller inte alls sugen så dyker det upp såna tillfällen när det inte finns något annat än just socker i huvudet. Trots huvudvärken, magontet, det dåliga samvetet och alla negativa effekter jag får av det så går det inte att sluta. 5 kilo sitter hårt när man överäter konstant. Jag tycker det är svårt när man är 156 cm lång och ens maximala dagsintag består av färre kalorier än motsvarande person med normallängd har när denne går på diet. Till det ska man dra av x antal kalorier för att kunna gå ner i vikt. Träningen är viktig och görs regelbundet, men det känns nästan omöjligt att komma upp i de nivåer som krävs för resultat (om man inte kan sköta kosten riktigt). Förlåt för allt negativt, nu ska jag försöka vända detta. Hoppas ni får en bra dag idag, pepp och kärlek till er alla!

Illusion: Åter igen låter det som att jag skrivit det själv... min sambo anser oxå att det är enkelt " Det är bara att sluta äta".... hmmm... ja om det hade varit så enkelt hade jag inte haft mina 5 kilo! Gha! Jag har beslutat att ta hjälp utifrån... jag går till en kostrådgivare en gång i månanden... 1 timma sitter vi och pratar om kost, träning och varför det ibland blir som det blir... Har gått där sen i sommras, visserligen har jag inte gått ner i vikt...men jag har inte heller gått upp... vilket jag garanterat skulle gjort om jag inte gått dit, semester, resor osv... är annars tillfällen som jag tillåter mig att "överäta". Var på möte i tisdags, och gör nu en "omstart" och planerar att försöka minska i vikt... dock så besluta vi att det får ta tid... har som mål att minska 1-1,5 kilo till den 20 nov... Visst jag skulle kunna höja målen... men valde att ta det långsamt och iställey satsa på att försöka hitta balansen i vad och hur jag äter. Kanske detta skulle vara nått för dig, alltså att besöka en kostrådgivare? Sen tycker jag om att man involverar någon annan, som följer ens vikt... för även om man gör det för sin egen skull, så känns det pinsamt att stå på vågen och gått upp en massa... Det gör att man tänker lite extra i alla fall... visst jag har haft mina perioder då jag ätit och lensat skåpen... men jag kommer tillbaka snabbre i ett bättre tänk än vad jag gjorde innan... och det är ju ett steg i rätt riktning... Som sagt bara tankar ;) Man får vara negativ... någonstanns måste man ju få lov att prata av sig! Fösök dock att ta fram det posetiva... vad gör du bra... hur mår du när du gjort nått bra! och försök även fundera på Varför det ibland blir som det blir.... Lycka till!

NY85: Eller hur, då skulle man ju inte ens ta upp problemet! Vad starkt att ta hjälp utifrån! Hur får man tag på en kostrådgivare? Kostar det multum eller går det att komma undan rätt billigt? Jag tror att det är rätt bra för en själv att man faktiskt har tagit det steget och påbörjat en resa, även om det går trögt. Tror att det är bättre att satsa långsiktigt, som du säger, istället för att hetsbanta och gå upp de kilona igen för att man inte har kommit underfund med det grundläggande problem som gjorde att man åt från början. Jag har funderat på att söka upp någon dietist av nåt slag och tror att det skulle vara bra för att få lite hjälpmedel på vägen. Dock vet jag att det underliggande problemet inte är just maten, utan psyket och träffar någon för det just nu. Men som sagt, det bästa skulle nog vara att få hjälp för "alla delar" som gått fel - allting hänger ju ihop. Det är svårt att balansera maten när man inte är balanserad i själen, men som jag sa så är det ju lättare om man får vägledning av någon som är van vid ätstörningstänket (även om det nu inte gått så långt, men du fattar). Tycker du att det funkar bra med kostrådgivning? Hur länge har du gått där nu? Tror absolut att det är viktigt att man låter någon annan hjälpa en, oavsett vem. Som du skriver så är det positivt att man involverar och diskuterar med någon annan så att man inte blir ensam med att kämpa. Jag har inga vänner som kan hjälpa mig med detta, så därför hänger jag här på MD. Himla bra forum! :) Jag ska verkligen försöka fokusera på det positiva, det är så lätt att det negativa tar över för mycket. Man kanske borde lista upp några saker varje dag? Alltså några saker som varit positiva under dagen och några som man hade kunnat göra bättre. Skönt att kunna prata med någon som förstår ens situation!

Det tog ett bra tag innan jag våga ta kontakt med en kostrådgivare... var en kväll, var ensam hemma och hade ätit tok för mycket. Hade sådan "ångest" över mitt handlande... och där och då kände jag att nu får jag göra någonting åt det... Så jag slog på datorn, och googlade helt enkelt, skickade ett mail om vad mitt problem va, och om jag kunde boka en tid! Så länge jag har funderat med aldrig vågat, så lika bra att bara göra det och inte tänka efter! Jag betalar 550 kr timmen. Vist kanske inte är det roligaste pengarna... men jag tänkte så här... Jag har gått på viktväkatrna innan, gillar konceptet MEN jag inser att jag behöver egen tiden med någon... och kunde jag betala 360 kr i månaden (visserligen möten varje vecka) för viktväktarna, kan jag lika gärna lägga 550 på en timma personlig tid. Som du säger, underliggande problemet är inte maten utan finns ju en anlednings tills ens handlade. Och "min" kostrådgivare jobbar lite med kognitiv beteende "terapi", och försöker få en att tänka Varför, Hur, Om osv... Kanske kan du ta upp ditt problem med just kosten med personen som du går hos ( om jag fattade rätt så går på någon terapi?)... för även om personen inte kanske är utbildad i just kost, så kan ju ditt sätt att äta även påverka hur mår på insidan. Allt hänger ju ihop... Jag började i juni hos "kost-tanten", då hade vi ett möte där jag berätta varför jag var är osv... det var första gången erkände högt att jag "tröstäter", när jag e ledsen, trött, ensam, uttråkad osv... dock så är det väldigt få som jag vågar bekänna det för. Efter detta fick jag berätta vad jag ville ha ut av det hela, ut efter det gjorde vi upp en liten plan, bla att jag skulle undvika socker och vetemjöl. Vi boka in ett möte tre veckor längre fram efter första mötet, under dessa tre veckor skulle jag föra en kostdagbok och motionsdagbok. Fick även lite uppgifter, så som att fundera på varför, vad har hänt, kunde jag tänkt annorlunda de gånger jag trilla dit, dvs då jag åt även fast jag inte var hungrig ect. Andra gången titta vi igenom min matbok, vad har jag gjort bra, vad skulle jag ändra på osv. Sen så åkte jag fem veckor till USA på semester. Och såg då till att ha min tredje gång hos "kost-tanten" direkt när jag kom hem... för att jag inte skulle "fuska"... och tro det eller ej... jag höll vikten! Jag lyckades ha en hel semester med att äta lagom! Hade jag inte haft kosttanten som vänta på mig, hade jag med allsäkerhet frossat till det ordentligt ett fler tal gånger, nu njöt jag av allt men i lagom dos! Efter min tredje gång besluta vi att vi skulle öka antal veckor i mellan besöken... och här hände något... jag tappa motivationen, började "fuska" oftare osv... Tanken slog mig att nu skiter jag i kosttanten, för jag kommer få gå dit och skämmas... men jag gick dit... och efteråt var det skönt! Nu gör jag nystart... och har en ny tid om 4 veckor... Inser att jag behöver någon som "kollar" mig. ,det får mig motiverad, det får mig även att tänka efter om jag e hungrig, eller om jag äter av en annan anledning. Sen inser jag ju att någon gång måste man lära sig att stå på egna ben, men det får ta den tid det tar. Planen e att gå en gång i månaden nu några månader, och sen sakta med säkert glesa ut gångerna. Hon poängterar även att man gör så gott man kan, hur man skall berömma sig själv, försöka se saker och ting från den positiva sidan osv. Hmmm... inser att det kanske blev ett långt och rörigt inlägg... men för att svara på din fråga... Jag trivs med kostrådgivningen, ( även fast jag vet till punkt och pricka hur man skall äta) men som sagt jag behöver hjälpen/stödet utifrån.

Hej! Snart är det dags för helgen och det är den som är den stora utmaningen för mig! Tycker att man är värd ett glas vin när man står och lagar maten på fredagskvällen och så lite till middagen. Sen brukar det ju alltid bli något extra gott att äta på fred och lörd och då är det så himla svårt att ta lagom stora portioner. Tidigare har jag gjort så att jag endast äter mörk choklad, älskar verkligen choklad men den enda chokladen som inte triggar igång mitt sötsug är den mörka. Men jag vet inte om den kommer rymmas inom det dagliga intaget!! Vad äter ni andra som mys på kvällen när de andra äter godis och snacks? Sen tänker jag att jag ska väga mig på fredagar, har ni någon speciell vägdag?

Godmorgon på er! För första gången på väldigt länge har jag klarat att äta bra (runt 1000) varit ute och gått varje dag, känns så skönt :) ännu bättre kändes det när jag ställde mig på vågen och den visade 59.3...under 60 igen. Nu ska detta hållas!! Men nu kommer helgen då jag vräker i mig allt som går, "ska ju ändå börja mitt nya liv på måndag" hoppas att jag klarar helgen med att kunna unna mig LITE ;) Önskar er en trevlig helg!

hej! Får man vara med här? jag har lite mer än 5 kg att gå ner (är en fet 60kgs tjej) men 5 kg skulle göra mycket!!!! Jag söker pepp och motivation, då det är svårt att bryta gamla vanor. Jag äter nyttigt egentligen och motionerar flera gånger i veckan, men har en tendens att proppa i mig bröd (!!!!) när jag är ensam. skulle hellre kalla det överätning än hetsätning....hur som helst så tappar jag kontrollen, och DET är mitt enda problem....ja, till skillnad från många andra längtar jag till helgen, då jag har hela familjen runt mig som hindrar mig från att överäta,jag måste liksom skärpa mig då! Jag skulle skämmas ihjäl om någon i familjen såg hur jag beter mig vid brödkorgen... trevlig helg!

epicfail: Tar mig friheten att säga självklart får du vara med, även om det ej var jag som starta tråden! Alla är vi ju här för att hjälpas åt! Lycka tilli helgen!