icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Någonstans inser jag att det till sist bara är jag som kan förändra min situation. Jag kan gräva ner mig över att året inte blev som jag hoppats och att det inte ser ut att förändras på ett halvår till. Men jag kan också slopa offermentaliteten och göra aktiva val som för mig närmre tillbaka till en mer positiv inställning och mer entusiasm inför livet. Mitt mål med denna sida är att bli mentalt starkare. Jag vill ha en sund inställning till mig själv och min kropp. Ha ett långsiktigt förhållande till mat, ätande och livsglädje.

Jag ska använda sidan till utvärdering efter varje dag. Fylla i ffa träning, utvärdera att jag jobbat mentalt vid varje måltid, gjort aktiva val och sen sammanfatta känslor kring min situation och mina val under dagen.
Strategi att träna som tidigare 4 ggn/ vecka och vara mer observant på matvanor. Men ändå ha störst fokus på det mentala och på aktiva och medvetna val och sätta livskvallitén först!
27 februari 2012 21:50

Dag 14/ 26 när det väl går bra...

..då är det svårt att förstå hur det kan gå så åt skogen där emellan! men samtidigt tänker jag att det är nu när jag känner mig i kontroll och stabil som jag måste börja jobba med det som gör att det plötsligt börjar rasa utför med motivation, tankemönster och beteenden. 1.jag vet att jag äter av tristess och frustration. därför bör jag planera upp min tid, bestämma tidigare på kvällen roliga saker som jag vill göra/fixa/pyssla med så jag inte hamnar i dimma framför tv.n och plötsligt har behov av att gå loss i köket. Frustrationen är svårare, den jobbas upp under längre tid och plötsligt räcker krafterna inte till för att hålla emot. därför måste jag jobba på att direkt identifiera situationerna som gör mig frustrerad ( tex. jobbet, relationer, att jag inte ser resultat av min träning) och direkt utvärdera och se om något går att åtgärda och ffa hantera känslan på annat sätt än med att tröst äta bort den. väcks ju bara MER frustration, ångest och skam. 2. jag vet att jag har lätt att falla till föga när jag plötsligt erbjuds mat/fika. då blir det plötsligt allt-eller-inget. då behöver jag DIREKT innan jag börjat äta/ lagt upp mat/tagit fika bestämma exakt hur mkt och av vad som jag ska äta ifrån, ta min uttänkta del och äta LÅÅÅÅNGSAMT och fokusera på det social i att äta med andra/vara bortbjuden utan att maten i sig blir huvudfokus. 3. jag vet att min kille kan äta helt andra saker i helt andra mängder än jag men att jag har tendens att lyssna på hans mat-klocka istället för min egen. Jag ska vid varje situation där han vill äta eller är sugen på nått måste jag själv känna efter och värdera "hur hungrig är jag, när passar det MIG att äta, VAD passa mig att äta?" och utifrån detta ha lika mkt rätt att bestämma över våra planer gällande inköp och tider för mat mm. 4. Jag vet att Nya smaker och god mat gör att jag har lättare att kastat in i ett hetsigt beteende av ätande sen jag var lite och min mamma alltid sa åt mig att jag inte fick ta en portion till. därför måste jag alltid ALLTID fokusera på att äta LÅNGSAMT och känna vad maten smakar och påminna mig och att bara är JAG SJÄLV som sätter upp gränser för vad jag får/ inte får göra och att jag mår bäst av att lyssna till mig själv och att jag tycker att det är värt att prioritera min viktnedgång framför att ta en portion till! 5. Jag vet att jag är lite för strikt med vad som ät tillåten mat och inte tillåten. det gör att det förbjudna blir mer laddat och att jag lättare kommer in i punkt 4 när jag äter "förbjudna" saker eller "unnar" mig sötsaker. Därför ska allt vara mig tillåtet och jag kan vara fri att smaka av onyttigheter men bara lite. jag har säkert många fler blinda fläckar där jag lätt går igång på auto-pilot och kopplar på nått program som gör att jag beter mig och tänker på ett vist sätt. men ju fler grejer jag identifierar och ju fler strategier jag hittar och ju fler gånger jag påminner migsjälv om dem desto bättre kommer jag bli på att skapa nya tankemönster och nya beteenden! jag kan förändras, men det tar tid och kräver sin insats! men det är jag värd! heja mig!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.