icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Någonstans inser jag att det till sist bara är jag som kan förändra min situation. Jag kan gräva ner mig över att året inte blev som jag hoppats och att det inte ser ut att förändras på ett halvår till. Men jag kan också slopa offermentaliteten och göra aktiva val som för mig närmre tillbaka till en mer positiv inställning och mer entusiasm inför livet. Mitt mål med denna sida är att bli mentalt starkare. Jag vill ha en sund inställning till mig själv och min kropp. Ha ett långsiktigt förhållande till mat, ätande och livsglädje.

Jag ska använda sidan till utvärdering efter varje dag. Fylla i ffa träning, utvärdera att jag jobbat mentalt vid varje måltid, gjort aktiva val och sen sammanfatta känslor kring min situation och mina val under dagen.
Strategi att träna som tidigare 4 ggn/ vecka och vara mer observant på matvanor. Men ändå ha störst fokus på det mentala och på aktiva och medvetna val och sätta livskvallitén först!
23 januari 2012 12:06

Dag 8/26 BLÄÄÄÄ! Vilket bakslag =(

Vet inte vad som hände igår? Allt började så bra och jag hade hela dagen planerad och kände mig lugn och glad. Men sen inträffade bara det ena stressmomentet efter det andra och jag bara dränerades på kraft! Jag har dessutom en man som är så vältränad som en man kan vara i 30års-åldern på hobbynivå och nu tränar han inför vasaloppet och det enda han pratar om är träning, hur och vad och när man ska äta och när jag försöker göra allt för att hitta en lagom nivå på min livsstil för att må bra så krockar vi hela tiden!! Jag blir jättestressad över alla timmar han lägger på träning då jag sitter hemma och han har ju förbränning som en vedugn och trycker i sig mat och onyttigheter konstant. Ofta går det ganska bra att hantera detta men när då andra stressfaktorer dyker upp så tillslut bara rämnar mina försvar! Jag blir sur på honom eftersom jag inte tycker att han stötta mig som försöker ha andra mål än honom. Jag blir sur på mig själv som är hemma och har vilodag när jag skulle kunna träna 7 gånger i veckan som förr i tiden och verkligen peaka min fysiska prestanda. Jag tappar dessutom all karaktär och ressonerar "kan jag ändå inte bli så rippad och fantastisk som en gladiator kan jag lika gärna skita i alltihopa" och trycker i mig chips och glass fast jag INTE ALLS är sugen! fast jag har helt glömt att anledningen till min nya, mer balanserade strategi är ju att när jag var inne i " mål att se ut som en gladiator-perioden" mådde jag ju skit och kunde inte hantera det alls! Varför ska jag nu bli så stressad? Jag har ju tagit massa aktiva val för att må bättre, prioritera min psykiska hälsa och samtidigt må bra genom att äta och träna lagom? varför är inte JAG värd att prioriteras, varför ska jag bry mig om i fall min träningsnarkoman till man och dessutom hans hetsige svåger tycker att tjejer är klena och tränar dåligt? Jag borde ha lärt mig att inte bli provocerad av sånt längre! Jag har ju valt en annan väg, jag tycker SÅ MKT ANNAT i livet är värt att prioriteras! Det var alltså ett riktigt nedköp till avslut på helgen. Men en dags bakslag tar jag igen fysiskt ganska fort men känner mig knäckt att jag inte är så stark mentalt som jag trodde! Det är så förrädiskt lätt att glida tillbaka i gamla, destruktiva tankemönster och negativa spiraler och jag hoppades att jag skulle ha mer att sätta emot. Men kanske lär jag mig nått till nästa gång. Har inte än hunnit tänka ut vad det ska vara i detta fall -kan ju inte undvika stressmomenten som i detta fall är min man varje gång han tränar inför ett lopp! Däremot kan jag ju snacka med honom direkt när jag känner hur stressen smyger sig på så han fattar att han ska tagga ner snacket. Han vet ju vad jag har i ryggsäcken sen innan vi träffades, det är bara lätt hänt för honom att glömma det nu när jag mår så bra. så, jaha, nya tag efter några steg tillbaka. SKA fixa detta!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.