Dag6/15 men ååå, känner mig så plufsig!!

plufsighet är en så obestämd känsla, svår att beskriva men ändå vet man exakt hur det känns. men det är ju säker bara så det är, en känsla, inget som går att se eller beskriva utifrån, bara en kroppslig upplevelse som inte behöver ha med verkligheten att göra. jag har ju inte vägt såhär lite på ett år så det är ju osannolikt att jag nu skulle vara plufsigare än för två månader sedan. är mest det att jag blir så otålig nu, nu vill jag att det ska gå ännu fortare! jag vill att det inte bara ska synas på vågen utan även på mig! att folk ska se att jag gått ner! varför är det fortfarande så viktigt, vad andra uppfattar om mig? jag är ju en vuxen människa! känns så lamt att jag tycker det är viktigt att få cred för att jag tappat några kg. men det VILL jag! jag känner mig iaf fortfarande plufsig trots att jag logiskt sett kan resonera kring att jag inte är det. och det är en så jobbig känsla, får mig att tappa motivationen och tänka att det inte kommer bli nått mer på vågen dessa 10 dagar.. suck, känner mig idag för första gången på fyra veckor lite less och uppgiven...

Kommentarer

24 maj 2012 11:42

Chimalia

Nej det har du alldeles rätt i..söker alldeles för mycket bekräftelse som det är från min sambo. Han skulle bli tvungen att ta upp det som heltidssyssla om jag blev värre. =D Vi är ju hur bra somhelst! Du är typ där snart! Och jag ska träna ordentligt nu i veckan!^^
24 maj 2012 08:11

Chimalia

Är också precis, absolut, i det stadiet nu. Jag VET att min mage inte är större än den var för några månader sen, men samtidigt så känns det som jag är en pälsig version av Shrek just nu. Det går olidligt långsamt. Och sommaren närmar sig. Tror det är för att ens egen beröm (när man känner sig duktig) inte betyder lika mycket för det är samma kropp/person/hjärna som tycker att man är ful och fet. När andra påpekar samma sak tar vi in värdet annorlunda, vi får någon som "secondar" det och då känns det mer på riktigt. Så känns det för mig iallafall.
24 maj 2012 11:36

misan

Skönt att nån annan känner igen sig! Lurigt dock att det är så lätt att bli missmodig pga den känslan bara.. Sen måste vi ju lära oss att vara nöjda med vårt eget beröm, i det långa loppet, om vi vill fortsätta vara smala kan vi ju inte räkna med att folk kommer berömma oss i all evighet. Då måste vi hitta värdet i att VI är nöjda med våra ansträngningar! Så det gäller väl bara att lära sig det redan från början! Heja oss, vi får jobba på inställningen ihop!
24 maj 2012 16:49

misan

Haha, den Sanna sambofällan helt enkelt! Ja vi e grymma! Heja oss!

Logga in för att skriva en kommentar.