icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Någonstans inser jag att det till sist bara är jag som kan förändra min situation. Jag kan gräva ner mig över att året inte blev som jag hoppats och att det inte ser ut att förändras på ett halvår till. Men jag kan också slopa offermentaliteten och göra aktiva val som för mig närmre tillbaka till en mer positiv inställning och mer entusiasm inför livet. Mitt mål med denna sida är att bli mentalt starkare. Jag vill ha en sund inställning till mig själv och min kropp. Ha ett långsiktigt förhållande till mat, ätande och livsglädje.

Jag ska använda sidan till utvärdering efter varje dag. Fylla i ffa träning, utvärdera att jag jobbat mentalt vid varje måltid, gjort aktiva val och sen sammanfatta känslor kring min situation och mina val under dagen.
Strategi att träna som tidigare 4 ggn/ vecka och vara mer observant på matvanor. Men ändå ha störst fokus på det mentala och på aktiva och medvetna val och sätta livskvallitén först!
4 mars 2014 19:50
2

f-----ck!

bläääää, vad less jag är på migsjälv! idag försökte jag tänka possitivt trots att det gått lite sådär igår med att äta lagom. hade sprungit och va hungrig på kvällen, så ät lite för mkt bara av allt. men tänkte att det inte skulle påverka mig idag. men redan till frukosten hade jag en stressad känsla i kroppen och åt lite för mkt fil. vad då? varför? varför äta mkt frukost just som inte ens är så himla gott? försökte iaf skaka av mig det och återgå till tänka vanligt planen. vi gick långpromenad och skulle avsluta med semla på cafe, vilket är bra för mig att träna på. allt gick bra, jag åt långsamt och försiktigt och tyckte det kändes ok. sen kom vi hem sent, jag var hungrig och det fanns bara pasta och korv att äta hemma hos dom vi bor hos. jag blev stressad av hela situtationen, var dessutom hungrig och åt för lite och för fort så var hungrig när middagen var över och började istället småäta direkt ur skafferiet när alla gick ut ur köket. knäckebröd med smör och en del kakor som låg framme. blev sur och arg på mig själv och på hela situationen, sen ännu mer sur på min sambo som var sen och vi kom iväg sen till vår kvällsaktivitet och sen var jag bara så sjuuuuuukt arg och sur och besviken och ångestladdad av hela dan och all mat och alla försök och alla misslyckanden och alla myrsteg framåt och alla gigantiska steg bakåt så jag ville bara ge upp! skita i allt och bara ge upp! jag lämnade min sambo vind för våg på stan, körde hem och har legat i sängen och haft ångest sedan dess. jag vet inte alls hur jag ska bryta detta, jag orkar inte med att kämpa så förbannat varje dag, måste det HELA TIDEN va en kamp?! kan inte nått bara få rulla på och funka som vanligt för mig. jag är ledsen och opepp på att börja om imorgon IGEN. jag har inget mer positivt att intala mig själv eller peppa mig med. VARFÖR skulle det gå bättre imorn när varje dag varit nära en katastrof senaste månaden?! Jag orkar inte mkt längre till.. jag vill bara ge upp. f---ck!

Kommentarer

  • 4 mars 2014 19:57
    lflickan
    Det låter som om du har lite för höga krav på dig själv. Du och din kropp blir stressad och det är inte bra. Jag kollade på din sida och ser att du inte har så mycket du vill gå ner. Det är oftast lättare att gå ner om man har mycket att gå ner. De sista kg kan sitta hårt. Du vill gå ner till 60 kg, varför just detta mål?
  • 4 mars 2014 20:08
    Åh, jag känner igen mig så väl... Myrsteg framåt och så jättekliv bakåt. För mig har det hjälpt att skära ner på alla sociala sammankomster som innehåller mat i några veckor, försöker att lära mig äta efter hunger och känna efter de gånger jag är sugen varför jag egentligen vill ha nåt att tugga på. Samt att försöka tänka mer i nuet, att göra vad jag kan här och nu och varken se framåt eller bakåt. Tillslut lättade ångestspiralen något och nu går det bättre. Inte jättebra men bättre. :) Lycka till!

Logga in för att skriva en kommentar.