Jag dööööör!! hur kan jag ha hamnat här igen???

Jag tog en paus från MD för jag blev för fixerad tyckte jag. skulle fixa det "på egen hand" och hitta en lagom nivå av allt. och visst, det gick bra ett tag. sommaren funkade faktiskt och jag har mått bra och hållt formen. men så ska sambon och jag springa lidingöloppet bestämde vi. har tränat för detta sen i maj. och givetvis hela tiden tänkt att jag ska minska i vikt för att få ett bättre resultat och dessutom känns det ju orimligt att öka träningsmängden med 50% utan att minska i vikt, eller hur?! nä, så¨klart inte, för varje dag är jag vrååålhungrig efter mina löppass och sen semestern tog slut har veckorana rullat på och jag känner mig tyngre och rundare än någonsin förr! har inte vågat ställa mig på vågen ens! i morse ville jag bara slänga filtallriken i golvet och skrika! jag tycker jag satsar på bra energi, äter sällan godis, aldrig bröd eller läsk eller fikabröd! frukt om jag är sötsugen och poppcorn om jag tittar på film! var tusan kommer alla kacl ifrån och varför fastnar dom som flugor i klister på min mage och rumpa och gör att varje löpsteg jag tar blir tyngre och tyngre!!! jag vill bara ge upp nu. allt känns meningslöst och jag tror loppet kommer bli en plåga eftersom jag hara minst 5 kg mer att släpa runt på än planerat. jag känner mig låg och helt helt helt oinspirerad att springa ALLS mer de kommande veckorna. än mindre benägen att ta tag i en ny-start ÄNNU EN GÅNG! jag vill bara gå och lägga mig och aldrig gå upp, skita i allt!! hur ska jag någonsin hitta en balans i mitt liv, när ska jag någonsin bli nöjd eller tycka att jag duger och att jag räcker till och vara stolt över mig själv? jag ger upp nu! det finns inget mer att göra. ingen strategi jag inte försökt ta till, inga peppord jag inte provat på mig själv. jag vill svära och skrika och förbanna ALLT! jag skäms så förfärligt. det är nog det värsta. skammen. Inför migsjälv och för min omgivning. ingen karaktär i den där tjejen minsan"... skammen gör mest ont, jagar mig bort från spegeln och får mig att gråta på toaletten. jag vill verkligen bara skita i detta, låta skammen vinna så att strävan kan ta slut och jag helt kan bli besegrad och slippa känna mig som den ständiga förloraren och konstant återspegla mitt misslyckande i spegeln. jag skiter i detta nu.

Kommentarer

10 september 2013 09:28

CamillaQ

Men du...var inte så hård mot dig själv! Det är ju "bara" fem kg, det fixar du lätt! Ge aldrig upp!
10 september 2013 09:58

lena64

jag vet precis hur det känns!! efter viktminskning ökade jag träningen ....höll vikten en månad och gick sakta upp sen...rätt som det var en dag hade jag gått upp två kilo!! fick panik....va? ska jag träna mer och äta mindre?? nu har jag ökat träningen och är nu uppe i över två timmars träning per dag och dragit ner kcalintaget till 1500 per dag...tränar ibland över 900 kcal...har kört så här en vecka och gått ner...kör en vecka till... jobbigt men det går....ser det som en träningskamp typ :D ta tag i skiten och dra ner kalorierna ett tag...det släpper lät tycker jag.... och mitt nya ordspråk - "Ge inte upp - ge igen!!!" på dom bara..... ;) lycka till!! och många pepp!!

Logga in för att skriva en kommentar.