Mellanlandning

Usch, jag börjar få panik inför morgondagen. Inte för att köra 80 mil, mer för vad som väntar när jag kommer hem/upp. Jag gruvar mig verkligen. Jag vill samtidigt som jag inte vill. Allt kommer bli så himla jobbigt. Jag hoppas bara att han lyssnar, accepterar och beter sig som en mogen och uppvuxen människa. Orkar inte bråka, vill inte bråka! Det är tur man har underbara vänner som stöttar! Annars så vet jag inte hur jag ska kunna hålla mig borta från godis imorrn. Blir trots allt ca. 10 h i bilen imorrn, och vad är då inte godare än att ha godis i bilen att tugga på???? Ska starta kl. 9 tänkte jag, så frukost blir det och lunchlåda har jag med mig, men sen....blir en tuff dag att tackla. Nu blir det friidrott och sen tidigt i säng. Klockan ringer 7.30 imorrn för att packa det sista. Kram

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.