Morfar Hugo

Den 23 december dog min morfar. Han var gammal (95) men det gick snabbt och ingen av oss var riktig beredd! Jag hann inte träffa honom och allt det man skulle vilja ha sagt förblir osagt! Jag fattar det inte än. Vi pratades mest vid per telefon även om vi bodde i samma stad. Han hade ont i kroppen och man visste aldrig hur mycket han skulle orka. Mitt dåliga samvete skriker nu - Du borde tagit dig tid att åka dit! Du borde varit där och sagt att du älskade honom (något som aldrig uttalas i min familj utan "som man bara vet" eller inte!). Det känns som han fortfarande finns kvar men mina mammas sorg under julen visar att det inte är så. Åh morfar jag önskar att jag hade fått krmama om dig, men jag trodde det fanns tid :( Jag älskar dig morfar och saknar dig redan så.

Kommentarer

27 december 2012 19:13

Ewa1969

Jag hoppas , tack för din kommentar :)
27 december 2012 19:59

lejonell

Det spelar ingen roll att man tycker att man borde vara beredd när någon är 95 år - döden kommer ändå alltid oväntat. Och sorgen blir stor när någon man älskar inte finns längre. Mitt i allt är det skönt för din morfar att döden kom snabbt och att han fick vara sig själv in i det sista. Så många förlorar sin värdighet och sitt handlingsutrymme. Men en hel värld kan inte fylla tomrummet efter en älskad familjemedlem som alltid funnits där. Tänker på dig och din familj.
27 december 2012 21:44

thea77

Jag beklagar sorgen, håller med Lejonell om att man aldrig är beredd när någon dör. Kramar
27 december 2012 22:12

Ewa1969

Jo jag vet, men i vissa stunder hjälper inte den tanken även om det är så! Livet blir skrämmande, skört och underbart!

Logga in för att skriva en kommentar.