Första och sista KBT-samtalet
Kommentarer
-
Tycker det är synd att du tackar nej till stöd du kanske behöver. Byt terapeut istället. Det behövs lite personkemi för att det ska fungera och ibland finns inte det, då kan man få en helt annan känsla när man pratar med någon annan. Jag tycker du ska kontakta personen du träffade och förklara varför du var missnöjd med första samtalet och fråga om du får byta. Om inte det går, be att få ett samtal till men gör klart att du blir stressad av så mycket frågor och att du själv vill berätta och prata till punkt. Det är inte för mycket begärt - det är ju din hälsa det handlar om och den är mycket viktigare än terapeutens ego. Säger jag bestämt - och stödsamtal är mitt yrke. En professionell terapeut tar det inte personligt utan hjälper dig att få byta till någon annan.
-
Jag brukar försöka se saker och ting från lite olika perspektiv. Det finns en anledning till att du fått tid till ett KBT-samtal. Frågan är om du och "KBT:aren" hade samma utgångspunkt... Din upplevelse av samtalet är din och den kan ingen ta ifrån dig men jag ställer några frågor nedan som jag funderar på. Självklart behöver du inte svara på dem om du inte vill, men jag vill ändå delge dig de frågor som dyker upp i mitt huvud efter att ha läst dina rader. 1) Varför hade du bett att få detta samtal[KURSIV]?(vad var ditt "ärende"?)[/KURSIV] 2) Vad hade du för förväntningar på det? 3) Vad tycker du är skillnaden mellan att ha en depression och vara i en kris? 4) Varför stoppade du inte henne och berättade vad du ville ha ut av mötet? Jag vill absolut inget illa med detta och jag anklagar dig inte på något vis. Tror nästan att jag vet svaret på sista frågan, har varit där själv, men ibland kan det vara nyttigt att tänka till och erkänna för sig själv varför man gör/inte gör så som skett.
-
Åh vad ledsen man blir av din historia. Hur kan dom? Hoppas att du hittar någon annan att prata med.Jag har varit med om ett liknande samtal som kränkte mig väldigt. Jag har blivit atark av att klara av sorgen på egen hand, för det var var det handlade om. Stor styrkekram och jag håller med LUAL du är den viktigaste personen i ditt liv. Kraaam Pia
-
Man kan ju undra vad det var för en slags terapeut. Det ska väl ingå att man tar sig tid att lyssna och lära känna den man har samtal med? Här verkar det som om någon enbart kört efter en mall som man sedan har tickat av frågor för att bedöma om du är deprimerad eller ej. Dessutom att sänka någon är väl inte det som är meningen med ett samtal? Du ska få ett tipd som jag har fått av en coach: "Du är den viktigaste människan i ditt liv. Ingen är viktigare för dig än dina behov". Jag hoppas du kan hitta någon annan bättre att samtala med för att reda ut det du just nu har att jobba med. Styrkekramar
-
Då förstår jag lite bättre ;) Jag har själv haft några KBT-samtal och min erfarenhet av dem är att man utgår från en specifik situation och pratar om hur man kan hantera den på bästa sätt. Inte att man börjar grotta i "gammalt skit". Jag tycker inte du ska vara arg på dig själv!
-
Tack snälla ni!! Ibland är det jobbigt! Jag känner med er också! Ja, Lual. Min husläkare sa samma som du! Gittan: 1,Jag hade inte bett om detta samtal alls. Det var min husläkare som tyckte att jag hade det jobbigt och ville ge mig ett par, tre stödsamtal före jul för att få tips att hantera en specifik situation. Detta hade hon påtalat i sin remiss till terapeuten 2. Min förväntan var därför att få stöd och tips som husläkaren sagt 3. Depression ser jag som en längre tids nedstämdhet. 4. Efter tjugo minuter avbröt jag och talade om vad jag ville ha ut av mötet men terapeuten insisterade på att fråga mig vidare om min barndom med väldigt integritetskränkande frågor. Sedan skulle jag alltså ha ett till likadant möte med henne, vilket jag tackade nej till samt ett sista möte som inte skulle hinnas med inom tidsramen för att kunna vara till nytta för mig. Omedelbart efter denna session ringde då terapeuten till husläkaren och berättade att jag avslutat kontakten och sen ringde husläkaren mig och berättade att terapeuten ringt henne. Min husläkare stod lika frågande inför vad som hänt som jag, och sa att detta var absolut inte menat skulle kunna hända. Terapeuten är legitimerad KBT:are och nyexaminerad lärare i KBT. Det fanns ingen som helst värme eller annat som ingav förtroende hos denna människa. Jag känner bara ett stort obehag och är ärg på mig själv för att jag över huvud taget svarade på någon av dessa frågor som bara rev upp ytterligare känslor och frågan om mina föräldrar bråkade innan de skilde sig och om de då hade druckit sprit, anser jag som en ren kränkning att få från en helt främmande människa. Dels var det inte så, dels skulle detta inte ha det minsta att göra med den situation jag är i nu. Jag har haft samtalskontakter tidigare men aldrig råkat ut för någonting liknande.
Logga in för att skriva en kommentar.