icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Sans blogg

199410
Jag har varit en hopplös jojo-bantare i större delen av mitt liv men aldrig haft mer än tio kilos övervikt förrän jag gick upp i vikt av mediciner. Nu ska det bli ändring på detta, för jag har bestämt att ett nytt och bättre liv väntar med en permanent omläggning av kosten och regelbunden träning. Det där sista med kost och motion lät trist, men det är det verkligen inte - saknar bara roligare ord!!
15 december 2011 21:29
8

Känner mig ensam...

Varför känner jag mig ensam? Det är snudd på omöjligt att förstå. Två telefonsamtal, en del facebookande, träffat bekanta på stan som jag pratat med. Jag har en inplanerad fika i övermorgon och på söndag gitarrlektion. Ändå känner jag mig helt övergiven. Tystnaden hemma är bedövande fast teven står på med hurtiga Mat-Tina som lagar mat. Vill bara dra filten över mig och gråta mig till sömns så fort som möjligt men måste vänta för vovven ska ha sin kvällspromenad. Det har varit rätt trögt med viktnedgången och de dåliga tankarna kommer, som: Jag kommer aldrig att nå min målvikt. Jag kommer att gå upp allt jag har gått ner. Jag kommer aldrig att komma i en normal storlek. Jag drömmer så om att få känna mig snygg i en trendig jacka och att tycka att det är värt att lägga pengar på ett par märkesjeans till våren. Tamkar och känslor av misslyckande står som spön i backen. Och inte ser jag fram emot julen heller. Den innebär ju att man ska äta mat, mycket mat. Eller ska jag sitta och äta det långsammaste jag kan för att inte förstöra för de andra?? Det ska bli skönt när julen är över. Nån därute som känner likadant?

Kommentarer

  • 15 december 2011 21:34
    Ianne
    Hej vännen Man kan känna sig ensam även i ett rum fyllt med människor. Försök att tänka efter vad som får dig att känna dig ensam. Och vad du är rädd för. Får du fatt på din rädsla brukar också svaret finnas på vad du kan göra åt den :) Att gå ner i vikt är ett tufft jobb. Jag vet inte vad du väger nu men jag vet att med hjälp från md och de underbara människorna här och med en STOR portion tålamod så kommer du att fixa det. Jag har gått ner 22 kg och det har tagit två år. Jag gick först med i viktväktarna och gick ner runt 15 kg. Sen gick jag upp lite. Gjorde ett försök till med vv men det gick inget vidare. De sista 10 kg har jag tagit sen april här på md. Med detta vill jag ha sagt att ha tålamod. Hör gärna av dig om du vill Kram
  • 15 december 2011 21:37
    snotra
    Jag känner nästan precis samma som du! Var inne och tittade på din profil, du har ju gått ner 15 kg!!! Det är ju hur bra som helst!! Bra jobbat! peppkram till dej!
  • 15 december 2011 21:39
    Ianne
    15 kg är strongt.
  • 15 december 2011 21:41
    gittan52
    Jag tycker svaret från Ianne var rätt heltäckande, men jag vill bara komplettera men en liten reflektion: "julen innebär att man ska äta mycket mat".... du bestämmer ju själv vad och hur mycket du vill äta, eller hur? Du kan inte lägga över ansvaret på julen ;) Var snäll med dig själv!
  • 15 december 2011 21:43
    San
    Bra tips där. Det handlar nog om rädslor. Det som du säger sätter sig i varje fall direkt i magen som ett utropstecken, så jag ska verkligen ta mig en funderare. Vad som har hänt idag är att jag pratat igenom ett par gamla relationer som en del i en bearbetning. Det väckte upp en hel del ångest... Jag vill verkligen nå målvikt under nästa år, har dragits med övervikten så länge. Jag har gått ner från 95 till 80. Vill ner till den vikt jag hade före uppgången (som jag fick av mediciner) och det är 62. Det skulle återupprätta en hel del självförtroende!
  • 15 december 2011 21:44
    San
    Tack ni andra också. Skönt att ha er :)
  • 15 december 2011 22:34
    SandyC
    Du måste komma ihåg att ge dig själv en klapp på axeln då och då under vägen. Det är så man får kraften att kämpa sig ända ner till målvikten. :)
  • 16 december 2011 16:03
    San
    Sandy, du har så rätt,så rätt...

Logga in för att skriva en kommentar.