Terapigrupp

I onsdags började jag i en terapigrupp för matmissbrukare. Det kändes som att en stor börda lyftes av mig och när jag kom hem igen var jag mer avslappnad än på länge. Jag kan inte säga att allt har varit frid och fröjd, jag har fortfarande ätit "fel" några gånger men inte precis [KURSIV]hela tiden[/KURSIV]. Jag har fått nytt hopp. Jag vill inte längre låta min kropp diktera mitt liv. Jag var bortbjuden igår och ok, min viktuppgång syntes, jeansen satt för trångt och magen vällde över och jag fick knappt på mig jackan. Men jag var där! Tänkte att min vikt inte intresserar någon annan än mig, så jag unnade mig att skratta och ha roligt även om jag hade svårt att andas i kläderna som satt för tight. Från och med nu så får vikten och maten och kläderna vara en parallell linje till mitt vanliga liv och får vara som det är. Jag ska sköta om den så bra jag kan men inte låta detta bossa omkring med mig. Jag tror inte längre att när min vikt är perfekt och kläderna har perfekt passform då ska livet börja. Orkar inte leva med den livslögnen längre. Nu ska jag jobba med att acceptera mig själv som jag är och inte vara min egen åklagare och domare. Jag orkar inte längre. Behöver landa mjukt och kärleksfullt med t ex yoga och mindfulness och att tillåta mig njuta av saker som bio och en god bok. Livet börjar nu!

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.