Dagen D

Första fastedagen på 5:2. Min grönsakssoppa har jag ätit till frukost, vilket jag gör varje morgon. För mig är det ett mycket bra sätt att få i mig grönsaker eftersom jag är så dålig på att äta det annars. Det får bli te istället för kaffe dom här dagarna eftersom jag inte tål kaffe utan mjölk i. Egentligen så har jag haft flera fastedagar redan innan för när jag blev sjuk så blev det fasta flera dagar. Det är kul att se hur många "gamla" vänner som är kvar. Många nya har ju också tillkommit. Jag är lika spänd som säkert kanske en del av er andra på hur min viktresa kommer att vara den här gången. En inställning är i alla fall annorlunda. Den här gången så går jag ner i vikt för att stanna där. Förra gången så sa jag alltid, det här är så kul så jag måste nog gå upp i vikt igen så jag får göra om det. Haha, jag dom som känner mig blir säkert inte förvånade. Det är otroligt hur lätt det är att hitta på anledningar till att tröstäta. Jag har haft flera perioder under året som verkligen INGENTING har varit kul. Och då är det lätt att sitta och trycka i sig. Det märkvärdiga är att inte heller det var kul, ändå så är det så lätt. För när jag var däst och uppblåst så orkade jag inte göra något och då blev jag ju av med energi som jag ändå inte ville göra något av. Helt otroligt att man kan lyssna på ett ego med sådana idiotiska förslag, ändå så har jag varit ganska så medveten om det. Kvällarna har ju varit det värsta och med en besvärande galla (även om jag inte visste att det var den då) så blev jag ju så sjuk många gånger. Nu så är det mesta av den uppblåsta känslan redan borta och Idag så börjar den första fastedagen av min 5:2 livsstil :) Dom där byxorna är i alla fall fortfarande stora :)

Kommentarer

29 juli 2013 10:06

elsa44

håller tummar....pepp
29 juli 2013 12:53

Bgitta

Pepp, då kör vi !
29 juli 2013 13:21

Swesent

Som sagt, roligt att se dig återfatta tjurhornen igen. Du gjorde ju denna resa för inte alltför längesedan så det blir nog inga problem för dig att komma tillbaka i spåren igen. Jag förstår verkligen tanken bakom resonemanget att gå upp igen för att kunna göra om viktresan. Ett av det bästa är hur pass tätt alla positiva gensvar och effekter kommer. Det går i regel knappt en vecka utan att man märker hur någon aspekt av hälsan/fysiken/livet/vardagen förbättras eller förenklas. Vågens minskande siffror, sällnare andfåddhet, spontana reaktioner och kommentarer från folk man känner. Utseende och garderobsmöjligheter, energi och livsglädje. Listan kan göras milalång. Får jag vara nyfiken och fråga vad som fick dig att komma tillbaka med nya krafttag? Var det i och med att du ändock sånär som blev tvingad att fasta på grund av gallproblemet? Eller har du haft detta steg i åtanke under en längre tid och du nu helt enkelt bara bestämde dig för att börja? Se nu bara till att du, under resans gång, finner det absolut viktigaste: ett vardagsschema, en livsstil, som passar dig så pass väl att det härefter håller fast jämte framtiden. Lycka till med andra halvan av din första 5:2-fasta!
29 juli 2013 13:41

Thyndra

Jag är ju alltid intresserad av psyket och hur vi tänker. Vilket motstånd vi har mot förändringar. Jag är ju också en inbiten nikotinist. Varvar mellan perioder av cigaretter eller snus eller båda. Så många gånger som jag har försökt starta igen, dom sista 15 kilona har kommit på när jag bestämt mig för att det får vara nog. Resultatet av mina beslut har varit att jag varje dag har ätit som om det var den sista dagen jag fick äta. Vilket medför viktökning :) Nu så kom det ju ändå en ordentlig insikt när jag blev sjuk, att inse hur jag troligen ställt till det alldeles själv. Jag har nog aldrig varit med om något som gjort så ont. När man föder barn så kommer det ju i alla fall något gott ut av det. Så när jag höll på bli galen av smärtorna så var det bara att bestämma sig för att inte glömma hur ont det gör. Så jag tog chansen, hit till MD ville jag inte komma igen förrän jag var säker. Idag är det 3 veckor sedan jag blev sjuk och dom 3 veckorna har jag använt till att tänka på vad jag stoppar i mig. Allt sitter i huvudet, den inställning man har och försöka skruva ett lite lagom med skruvmejseln så att inställningen ändras. Inte har då jag tänkt bli så sjuk i onödan, lika lite som att jag köpt en motionscykel för att den bara ska stå och bli dammig. Visst hade du köpt nån maskin, Swesent. Vad var det? Och använder du den?
29 juli 2013 14:56

Swesent

Japp, jag införskaffade ett automatiskt motionsband, det utav två anledningar: Främst till träningen/motionen förstås. Att förbränna kalorier samt för att höja viloförbränningen under dagarna. Till en början använde jag motionsbandet till att promenera, cirka en timme om dagen. Några månader senare blev jag varse den mer effektiva intervallträningen - när det gäller att bränna kalorier. Så nu kör jag 30 minuter intervallträning på maskinen varje tisdag och torsdag förmiddag. 30 sekunder sprint, 60 sekunder max promenadhastighet, i 30 minuter som sagt. Får upp flås och svetting något kopiöst, ökar förbränningen, ger mycket god kardiovaskulär träning samt uthållighet. Samma effekt skapar man sig enkelt även ute i naturen under en skogspromenad eller dylikt. Gå i friskare takt en halv minut och gå lite långsammare en minut (eller hur man nu vill lägga upp intervallerna). Med skogs-/slingterräng kan det nog bli riktigt saftigt. Anledning nummer två till motionsbandet var att eliminera all möjlighet för mig att backa ur då ifjol när jag precis hade bestämt mig. Maskinen kostade några tusen, vilket delvis täcktes av vårt gemensamma sparande. Med en så pass stor investering fanns det ej på kartan att jag skulle förmå balla ur. Med så mycket pengar från gemensam kassa skulle mitt samvete aldrig klara av att bara låta maskinen stå minimalt använd. Maskinen blev således en säkerhetssporre för mig vilket driver mig än idag. Mycket klokt val att självmant vända den långa pinan till något positivt. Bara att få bli av med det om någon vecka måste bli en fin morot såhär nära början. Därefter finns det väl inget som håller dig tillbaka kan jag tänka (förutsatt att hundarna håller sig hela och ohaltiga). :)

Logga in för att skriva en kommentar.